Landet lagom

Sverige, Sverige, fosterland.
Dig vill alla böljor smeka.
Vårvindar friska leka och viska
nära havet vill jag bo.

Vi är rart sentimentala kring vårt fosterland.
Många är visorna som beskriver hur fint och bra här är i den fjällhöga nord.
I visorna låter allt så dramatiskt och fantastiskt.
Höga berg och djupa dalar, snö och solvärme, kargt men vänt.
Och jag håller med! Det är en härlig plats på jorden, med många kontraster.

Jag måste bara fråga mig: Varför är då svensken så mellanmjölk?
Lagomt lagom och rädd för att sticka ut.
Svårt att tänka själv och gå sin egen väg, svårt att säga sin åsikt, svårt att vara obekväm, svårt att vara bra, svårt att tro på sig själv.
Inga kontraster där inte!

Det matchar inte vårt landskap.

Skulle vi sätta en sång på vår svenska mentalitet, tror jag det får bli:
Vi hänger med
Vi hänger med
Av någon anledning så gör vi faktiskt det.
Fantastiskt roligt att det var landslagets segersång!

Kanske skulle vi ha den som nationalsång i stället?
Nej, jag vill leva jag vill DÖÖÖÖ i Norden!
Faktiskt oväntat pampigt och storvulet.
Bäst att behålla den. Annars vete tusan hur mellanmjölkiga vi hade blivit...