Barnminnen

Jag har verkligen sporadiska minnen från min uppväxt.
Och det jag minns, är (förhoppningsvis) inte representativt för min vardag.
Undrar varför?

Tre minnen från dagis har jag: När vi broderade (jag kommer fortfarande ihåg de olika stygnen), när fröken Elisabeth hade med sig sin boxer till dagis och jag sprang runt runt hela dagis med den tills mina tår blödde och dagen då vi lärde oss rensa samt steka sill. Normalt?

Jag kommer ihåg att det blev ett väldigt ståhej kring en svartvit flugsnappare som jag gjorde i lera i skolan (eller på dagis). Mamma och pappa tyckte den var så fantastisk att min äldre syster fick ett bryt av avundsjuka och jag gömde lerskulpturen i städgarderoben.

Skolan? Ingenting. Utom grupparbetet om Spanien i trean, då vi kalkerade av en tecknad pubertetspojke till stranden på omslaget.
Och chokladcigaretterna som man kunde beställa av Katalin, när hon åkte till Jugoslavien på sommaren?

Inte kan jag minnas om vi åt kvällsfika på vardagarna.
Däremot minns jag Camilla och Pernilla, svarte man i skogen och farbror Gran.

Kommer jag ihåg något jag lärde mig? Ytterst tveksamt.
Men jag minns att vi lekte herre på täppan och jag vann.
Och att Anna-Lenas bror Peter lekte båt med mjölkpaketet när han var 13 år.

Kommer jag ihåg en enda lektion från högstadiet? Japp: Barnkunskapen, för den kändes så oerhört onödig. Och faktiskt många bildlektioner, en och annan gympalektion och min franskafröken. "Bonjour mes amis! Ca va?"
Men jag kommer bättre ihåg hur Anna, Annika, Therese och jag stickade tröjor på kvällarna till inspelade blandband från radion. Och Europe. Mycket Europe.

Jag kommer ihåg snurrstolen i storasysters rum när jag fick lyssna på Noice första gången.
Att sova skavfötter med min lillasyster när jag hade drömt mardrömmar.
Glaspärlebutiken i närheten av Södertälje, tyg-Grottan i Jordbro och alla kläder jag sytt eller köpt. Samt i vilka affärer varje plagg och sko inhandlades.

Jag minns alla maträtter som jag har varit med och lagat.
Alla platser jag någonsin varit på och hur man kom dit.
Alla typer av handarbeten och hur man målar hus.
Och nästan alla sånger som jag någonsin har sjungit. Alla verser.

Barndomen ska förbereda en för vuxenlivet, sägs det.
Med tanke på det, kan jag inte låta bli att undra stilla över min hjärnas urval.
Det är ju oerhört tursamt att det inte gick värre än det gick...