Jobba på sommaren

När himlen är hög och ljusblå, solen lyser så där stilla och träget, löven doftar och blommorna skyltar med all sin prakt – ska man verkligen behöva jobba då?

Nio månader om året är vädret i Sverige eländigt. Regnigt, kallt, ruskigt. Inga färger över huvud taget. Eller en meter snö och iskallt. Det lockar inte till utomhusvarande.

Men på våren och de sommardagar som solen lyser, är det ju fantastiskt! Då önskar jag att jag kunde fälla upp alla väggar på huset och liksom bara ha taket kvar, så att sommaren flyttade in. Allt jag vill är att ligga i gräset och läsa en bok. Eller möjligen plocka lite bär. Hänga tvätt känns också ok, bara jag får gå barfota. Ta en cykeltur lite plötsligt, packa en picnic-korg. Eller ligga på stranden och lyssna på vågornas sus medan jag ritar med tårna i sanden.

Det är ju inte så många dagar om året. Jag tycker att vi borde ta vara på dem! Kunde det inte finnas en "solvädersklausul" i alla anställningskontrakt? Folk i New York inte behöver jobba och gå i skolan om det snöar mycket, så då kunde vi slippa jobba om det solar. (Det är ju ungefär lika sällsynt.)

Å andra sidan är det så lättsamt att jobba på sommaren. Jag kommer ihåg mina somrar på Gotland. Gå upp tidigt, jogga en runda eventuellt, iväg till jobbet, tjäna lite pengar, glada människor runt omkring mig, hem på eftermiddagen, träna lite, ut på stan och käka eller ta en öl eller bada kvällsbad i havet. Allt känns ju så lätt och dagarna är så långa! Ljuset, det fantastiska sommarljuset, håller en på rätt sida om svårmodet.

När jag tänker på det, är det viktigaste att vi får långa somrar. Vi behöver ljuset, oavsett om vi jobbar eller inte! Vi måste vältra oss i det för att klara den andra delen av året. Kan vi be moder jord att sakta ner lite här, för att sedan snabba på från och med oktober?