Genusbestämda förmågor?

Jag vet: Det är politiskt självmord att påstå att män och kvinnor har olika förmågor från födseln. Låt mig bara börja med att berätta att jag är uppvuxen på 70-talet, i äkta sosseprogg, där jag inte hade en susning om att jag var flicka eller vad det innebar. Vi hade likadana kläder som pojkarna, lekte samma lekar och snickrade med pappa. För mig har det alltid varit självklart att män och kvinnor har samma möjligheter, rättigheter, förmågor och skyldigheter.

I vuxen ålder funderar jag dock.
Ta det här med att hitta saker, till exempel.

Jag ser mina egna barn. En av varje sort, båda alltför curlade för deras eget bästa. Sonen, den äldsta, är mycket mer noggrann med allt än lillan. Ändå är han helt förvirrad när det gäller att hålla ordning på sina prylar!

Fotbollsskydd, simbyxor, jackor, nintendo - allt försvinner. Han har ingen aaaning om var han hade dem sist eller om han har sett dem.

Lilla yrvädret, vars rum är en total katastrof, har koll på allt. Och nu menar jag ALLT. Hennes egna grejor, brorsans och pappas. Om någon letar efter något, så är det alltid hon som har koll. Till och med när jag (familjens ordningskvinna) går bet, så vet hon. "Jag tror att jag såg den i en låda i tvättstugan", kan hon säga och pipa iväg.

Jag tror det är samlarbeteendet som är nedärvt.
Männen jagade, kvinnorna samlade.
Det gällde att hålla koll på allt - man visste inte när man skulle behöva anis eller pilträdsbark, så det noterades bara i väntan på behov.

Så är det i min hjärna i alla fall. Jag lägger märke till allting och när jag behöver något nytt, plingar det en klocka som säger Claes Ohlssons eller skogsdungen bredvid vägen (beroende på behov). Ett enormt arkiv, där hälften säkert är helt onödig information - men det mesta finns.

Därför gillar jag och dottern att shoppa, även om vi inte köper något. Vi samlar in i arkivet. När vi sedan ser "REA på Åhléns", plingar det i huvudet och "rosa tunika, bodylotion och plastboll" trillar fram.

Sonen, mannen och alla män jag någonsin mött shoppar endast om de får jaga. "Köp ett par svarta byxor" är ett lämpligt uppdrag. Jägarna kommer att fara iväg som skott och inte vila förrän de har hittat dem. Byxor, svarta - check! Lyckliga som stövare kommer de sedan tillbaka med sitt byte.

Att vara samlare är inget som jag har valt. Det bara blev, trots min könsneutrala uppfostran.
Och det är lite jobbigt. Det är så mycket som registreras därinne hela tiden.
Inte konstigt att man känner sig konstant yr...