Leva av jorden

Jag åkte en tur genom småländska skogar till östgötska slättlandskap. Skog, skog, skog och åkermark byttes ut mot odlade fält i olika färger.

Det är förunderligt hur vi kan påstå att vi måste importera mat i Sverige. När som helst kan vi avverka en tiondel av skogen och odla på marken, vilket skulle räcka för att både försörja alla svenskar och även exportera!

Och den maten skulle vara närodlad. Förhoppningsvis KRAV-märkt. Kanske t o m Demeter. Inga långa transporter, inga läskiga gödningsmedel. Mat som klarar vårt klimat och som också klarar att lagras vintertid. Som faktiskt innehåller någon näring även vintertid!

Inga bleka, växthusodlade salladshuvuden eller osmakliga tomater.
Kålrötter, selleri, morot, potatis, rödbetor, bönor, lök...

Återigen tänker jag på min egen tomt, som har stora gräsmattor som kunde bli odlad mark. Varför odlar vi inte längre till husbruk? Jo, för att vi inte hinner. Men varför hinner vi inte? Jo, för att vi jobbar så väldigt mycket. Men varför jobbar vi så väldigt mycket? Jo, för att vi måste ha pengar till mat och gräsklippare och sånt.

Det är lite galet, tycker jag.
Kanske skulle vi må betydligt bättre i både kropp och själ om vi hade lite land att påta i och egna grön- och rotsaker att smaska på.

Alla kanske inte vill odla.
Nej, det kan jag ha förståelse för. Men dels känner jag "vaddå vill – vill du äta?", dels tror jag att det beror på att vi har förfulat jordbruket. Det är inte FINT att leva av jorden längre.

Hallååå!
Vi lever alla av jorden.
Oavsett hur många fina uppsatser vi än lämnar in på ett universitet, eller hur många lösnaglar vi än sätter fast på folks naglar, så är vi primärt en naturvarelse. Vi äter, vi sover, vi andas, vi skiter. Ett litet kretslopp som ingår i jordens stora.

Allt övrigt är egentligen bara fritidssysselsättningar och byteshandel.
Ibland tänker jag att vi har krånglat till det alldeles förfärligt för oss.