onsdag 15 juni 2011

Studentspex och andra påhittigheter

Jag har alltid gillat studentikos humor. Spetsfundigheter som Grönköpings veckoblad eller totalt meningslösa (men ambitiösa) spex om Dracula, Djingis Khan eller Karl Marx. Eller varför inte en välrepeterad studentorkester som plötsligt tar fram hysteriska afroperuker så där helt apropå?

Jo, jag tycker det är lite roligt.
Mest för att det är en skön blandning av respektlöshet och tanke, mellan repetition och improvisation.

Men jag förstår inte riktigt nollningsprocedurer där folk ska klä av sig nakna eller förnedras på något sätt. Och jag ser inte med glädje på att det kryper ner i åldrarna. Varför ska elever nollas in på gymnasiet? Då har man minsann fullt upp med att bara hitta sig själv och stå för det.

Frågan är om den studentikosa humorn är på väg att försvinna. Jag ser väldigt lite av den i alla fall, i mitt medelåldersliv. Trots att jag bor nära och verkar i Växjö, där späxet har haft gott fäste i många år. Finns späx och studentorkestrar kvar? Frodas de? Nu är det ju länge sedan som jag gick på högskola (eller universitet, som det har hunnit bli sedan dess), men jag tror att det var mer skojsigheter på gång då.

Och helt ärligt: Det var absolut det roligaste med att studera. Späx, studentliv, festivaler. Runtikringet. Det var där åtminstone jag lärde mig de stora sakerna för framtiden.

Roligt nog är det också bland de människorna jag träffade då, som mina äldsta vänner finns. (Ja, de är inte äldst till åldern. Jag har känt dem längre än mina andra vänner bara.) Vi har flyttat isär, vi har inte hörts av på länge – men vi har hittat tillbaka till varandra.

Och de känner mig. Och jag dem.
Så där på riktigt.
För de som man har repat tillsammans med tre dygn i sträck, eller tävlat med under namnet Hjärngänget (iklädda badmössor med tidningspappershjärnvindlingar utanpå) och druckit billig skumpa med nogatkexdopp på en gräsmatta i väntan på grill, de har sett allt.

Om man sedan har utvecklats och invecklats vidare i livet, spelar ingen roll. De är som syskon, eller kusiner. Man gillar dem oavsett och känner sig lugn ihop med dem.

Det finns inget att bevisa för den som har sett en gå direkt från efterfesten till lektionen i videoteknik. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar