Sveriges nationalsång

Den är rätt rolig, vår nationalsång.
Fastän den givetvis inte var tänkt som det.
Och fastän den fyller varje (?) svenskt hjärta med nationalromantik.

För det första nämns inte ordet Sverige en enda gång. Inte heller svensk, svenskt, svenskar eller svenska. I stället skrevs nationalsången om norden, sköna och landet. Det är lite roligt! Om man tänker hedra ett land med en sång, vore det inte lämpligt att nämna vilket land man sjunger om?

För det andra blommar nationalromantiken. Hela sången är skriven om hur vårt land var, förr i världen. En krigisk nation, som satte skräck i folk. Jag tror inte att Sveriges namn "ärat flög över jorden" i t ex Tyskland, Polen eller Ryssland. I själva verket vet jag att man fortfarande skrämmer små barn i just Polen med att "om du inte uppför dig väl, kommer svensken och tar dig". Och i det superneutrala Sverige sjunger vi stolt att vi vet att vi kan bli lika krigiska som förr.

Att nästan hela sången handlar om tiden före 1820-talet, är ju lite märkligt i sig. Har vi inte något annat som förenar oss än den krigiska stormaktstiden? Finns det ingenting vi kanske är lite stoltare över?

För om man läser texten, är det ingenting som är speciellt svenskt i texten. Jo, gröna ängder. Men var är de hundratusentals sjöarna, det plikttrogna sinnelaget, viljan att förändra/förbättra, teknikdominansen, utrymmet, den långa kuststräckan, det långa landet med de stora avstånden, de många dialekterna, sillen och potäterna och jordgubbarna?

Jag tror att vi skulle må bra av en mer sann nationalsång.
Då skulle vi bli stoltare över vad vi är, och bättre se vad som förenar oss.
Kan man förnya en nationalsång?
Det borde man kunna göra. Man har ju gjort nyöversättningar av Bibeln...