Svensk stadsplanering

City: Butiker, kontor, lägenheter.
Villaområden: Villor, marklägenheter, ev någon liten mataffär och en skola.
Industriområden: Verkstäder, kontor, affärslokaler, shopping-getton.

Det är skarpa gränser mellan olika områden i svenska städer.
City är city. Tätt, trångt (beroende på hur stor staden är) och dyrt.
Villaområden är villaområden. Hus efter hus, ofta likadana, i rader. Häck, hus, staket, hus, häck... Ofta så tätt att man ser in till grannen vare sig man vill eller inte. (Därav alla höga häckar.)
Och industriområdena... Finns det något fulare? Plåtbaracker (även de påkostade är barackbyggda – inte "riktiga" hus) med enorma parkeringsplatser. Allt blir långt ifrån fastän det ligger tätt.

Jag undrar varför svenska städer ser ut som de gör.
När jag åker genom Europa tänker jag på hur annorlunda det ser ut.
Oavsett om jag är i Storbritannien, Italien eller Spanien, ser jag en mix.
Visst, city är city. Men utanför den absolut mest centrala stadskärnan, hittar man små självförsörjande stadsdelar. Det ligger några villor bredvid en skola, några hyreshus på andra sidan, sedan några flerfamiljshus och en bilmek. Ett stenkast bort finns en gata med några butiker och en matvaruaffär, och sedan några marklägenheter.
Det är gemytligt, tycker jag.

Och städerna fortsätter liksom ut. De tunnar ut en smula efter några mil, det blir glesare mellan husen och ett och annat lantbruk smyger sig in, men det blir aldrig tomt eller öde. Så börjar det tätna mellan husen igen och det drar ihop sig till en ny stad.

I Sverige är det tätt som fasen i tätorterna. (Det hörs ju på namnet, till och med!) Folk bor på plättar – speciellt i de nya "villaområdena". Där får man med knapp nöd in en studsmatta i trädgården, sedan är den full. Och villagatorna är lika smala som vår uppfart.
Sedan är det precis öde mellan. Man kan åka ut ur Växjö och mötas av ogenomtränglig barrskog direkt. Skog. Knappt ett hus. Och så efter en mil kommer det en by eller ett mindre samhälle.

Jag undrar: Beror detta på att vi har ett så långt land?
Att vi liksom tränger ihop oss när vi har chansen för att vi ska känna gemenskap och verka fler?

Fast man kunde ju å andra sidan tänka tvärtom. Vi kunde ju ha jättestora tomter i tätorterna, eftersom vi har så enormt mycket land. Inte skulle städerna bli så mycket större för det – vi är ju inte så många.

Men den här avsaknaden av mixad bebyggelse är värst, tycker jag. Det är fult, men vad värre är: Det gör att vi måste transportera oss hela tiden!

Om jag bor i en villaförort, ska jag skjutsa en unge till dagis (ofta i närheten). Skolbarnet får cykla själv. Sedan ska jag åka till mitt arbete ute på ett industriområde eller i city. När jag ska handla, åker jag ut till industriområdet och shoppar. Tyvärr kan jag inte handla allt på samma ställe, så jag får åka till tre olika delar. Om jag dessutom behöver ta en sväng till sjukvården, måste jag åka till ytterligare ett område. Sedan åker jag och hämtar dagisbarn för att till sist åka hem. Efter matlagningen kör jag sedan barnen till sina aktiviteter – kanske till en idrottsplats utanför staden – och går själv på gympa ute på något industriområde. Sista resan för dagen går hem.

Det är ju helgalet!
Vi kör ju kors och tvärs över våra städer bara för att klara vardagen!

I andra länder har man allt man behöver i sin egen stadsdel. Det finns folk som är uppvuxna i exempelvis Chiswick (en bit ut på pendeln från London) som åker till London City en gång om året, knappt det. Allt finns i närområdet. Man tränar på gymet som ligger närmst bostaden, har ungarna på dagiset i villaområdet och handlar i den lokala affären.

Vissa av våra småorter fungerar så här. Rydaholm, till exempel, är en liten ort på knappt 3000 invånare. Där finns villor, lägenheter, vårdcentral, skola, dagis, mataffär, krog, pizzeria, biblioteksfilial, bilverkstäder, sportanläggningar, kontor och industrilokaler. Ingenting är långt borta.
Varför kan det inte vara så i våra städer?

Har det kanske något med stadsplaneringen att göra?
Antingen är ett område klassat som industritomt eller så är det inte det.
Det går antagligen inte att köpa en villatomt och slänga upp en mekanisk verkstad där.
Men vad i all sin dar var tanken med det?

Resultatet har i alla fall blivit att alla har långt till allt och kör rundor i sina bilar.
Hela tiden. Därav långa köer, trafikstockningar och parkeringsproblem.
Ibland brukar jag skämta om att det tar 20 minuter att köra de 4,3 milen hemifrån mig till Växjö och 20 minuter att köra de sista 3 km in i eller genom stan.

Och jag förstår varför folk vill ha bil, trots att de bor i en stad.
Men ärligt talat: Visst är det ett misslyckande?
Idén med tätorter måste väl vara att täta dem så pass att man kan gå eller cykla till det mesta – eller åka kommunalt. Och att det ska vara snabbt och smidigt. Vad vinner man annars på att ens skapa tätorter?