Samla sig trygghet är omöjligt

Jag rensar i garderober, skåp och förråd.
Det finns så mycket grejer i mitt hus!
Vem i all sin dar har släpat hem dem?

Egentligen vet jag ju precis vem som har gjort det:
Jag och min make.
Och trots att jag har rensat många gånger förut, finns det massor kvar!
Hur kan det komma sig?

Varför köper vi saker?
För att vi tror att vi behöver dem, samt att de ska underlätta för oss.
Det må väl vara hänt.
Men varför sparar vi dem när vi inte längre behöver dem?
De underlättar heller inte när de står i ett skåp.

Jo, det ska jag berätta:
Vi tror att vi någon gång ska behöva dem igen.
Trots att statistiken säger något annat.
Hur många gånger har man egentligen gått upp på vinden, borstat av en kartong, öppnat den och tagit fram den där perfekta nyårsblåsan? Eller fyndat grillbestick till en fest?

Ärligt talat händer det nästan aldrig.
Ändå tror vi att vi ska spara saker.
Lite tror jag att det handlar om snålhet och skuld.
Vi har ju ändå köpt den där saken för dyra pengar och dessutom är det ju fult att slänga saker, så då behåller vi den.

Lite känns det också tryggt.
Känslan av att bara kunna hämta allt vi behöver i ett skåp är skön.
Tyvärr är den dock inte sann.

Allt vi behöver kommer till oss.
Det är Universums lag.
Där kan vi snacka trygghet!
Allt vi behöver. Det är bra.

Men det händer inte om vi samlar!
Då står en massa prylar i vägen och blockerar flödet.
Därför är allt samlande av ondo:
Det förhindrar i själva verket trygghet.