Elände

Ser på Rapports årskrönika och inser hur mycket elände det finns i världen.
Jag har för länge sedan slutat titta på nyheterna.
Det gör mig bara ont.

Ibland tittar jag på början av nyheterna, för då brukar det vara snällare ämnen. Kanske också lite mer lokala. Det står jag ut med, för det är sällan eländigt i Sverige.

När det börjar rapporteras från östra och sydöstra medelhavet, då stänger jag av. Då vet jag att det blir bomber, granater, blod, döda människor. Och det orkar jag inte bevittna.

Jag väljer att leva i en bubbla.
Jag måste stänga det där ute.
Annars överlever jag inte, det blir för hopplöst.

Så jag är oerhört oinformerad kring attacker på amerikanska ambassader i Libyen, olika faser i kriget kring Gaza-remsan och kravaller i Egypten. Jag orkar inte.

För jag tänker:
Hur ska vi kunna bli enade?
Hur ska vi kunna ta hand om oss själva och varandra när detta pågår?

Hur lång tid ska det gå innan vi förstår att allt vi gör mot andra, gör vi också mot oss själva?