Homosexualitet

Jag har många homosexuella vänner. Och många heterosexuella. Kanske också några asexuella, men det vet jag faktiskt inget om.

I året 2012 finns det fortfarande människor som hetsar upp sig över homosexualitet. Det tycker jag är märkligt.
Jag kan absolut acceptera att man inte förstår – men att bli arg?
Obegripligt.

Ibland kan det vara svårt att förstå saker man själv inte har varit med om.
Har man aldrig varit kär i någon, kanske man inte förstår kärlek.
Har man det, kanske man borde förstå att föremålen växlar.
Jag menar, jag förstår inte alla mina vänners val av partner!
Och lite tur är väl det. Hade vi haft samma smak, hade det blivit strid på kniven om somliga, medan andra hade varit ensamma.

Även om jag inte förstår, respekterar jag givetvis deras val.
Och glädjs åt deras kärlek!
För kärlek förstår jag.
Och önskar att alla får uppleva.

Men varför blir folk arga av att man är olika?
Känner de sig hotade på något sätt?
Blir de rädda, och i så fall varför?

Om de kommer med Guds-kortet, dvs att det står i Bibeln att det är synd, så blir jag lite trött och lite fundersam.
Är inte Gud allsmäktig? Jo.
Är det Gud som har skapat allt? Ja.
Då har denne Gud ju skapat oss som vi är, eller hur?
Och då är vi precis som vi ska vara, med dennes goda minne.
Vem är du eller jag att ifrågasätta det?
Skulle det inte vara så, hade det ju inte funnits.

Om de kommer med fortplantningskortet, så skjuter de sig själva i foten.
Är vi inte redan för många människor på den här planeten?
Och kan det i så fall kanske vara någon sorts naturligt urval att inte alla vill fortplanta sig? Borde vi i så fall inte vara glada att somliga är homosexuella – eller för all del att det också finns heterosexuella som väljer att inte ha barn?

Vad är själva faran med att folk älskar varandra?

Någon gång när jag har diskuterat detta, kommer här argumentet:
"Så då är det ok med pedofiler och våldtäktsmän också?"
Nej, det tycker jag inte.
Då gör man ju någon annan illa. Det kan aldrig vara ok.
Det är inte kärlek.

Att två personer (eller fler, för all del) älskar varandra är inte samma sak som vålds- och hatbrott.
Det är inte okej att jämföra detta ens.

Nej, jag förstår inte hetsen.
Och jag ser att det mest är män som blir aggressiva.
Kanske borde dessa män ställa sig frågan: Varför blir jag arg?
Vad är jag rädd för?
För aggressivitet utlöses av rädsla, känslan av att behöva fly eller slåss.

Varför tror dessa män att de behöver slåss – eller fly?
Är det så att de känner sig som villebråd, att de kommer att bli jagade av andra män? I så fall: Varför? Springer de själva efter alla fruntimmer de ser? Jag tror nog att de har någon sorts urskillnad, att de blir attraherade av kvinnor som blir attraherade av dem. Det är oftast så det fungerar... Varför skulle det då vara annorlunda med homosexualitet? It takes two to tango.

Mer kärlek åt folket!