Jag gillar gamla, stora hus.
Och jag älskar industrilokaler, tågstationer, övergivna fastigheter.
Vad kan man göra där, tänker jag.
Min entreprenörsgen börjar pirra.
Jag vill lyfta upp huset, renovera, fixa, fylla det med verksamhet.
Det ska vakna, få den uppmärksamhet det förtjänar.
För de här fastigheterna är fantastiska.
De är praktiska, har stora ytor och är tåliga.
De står ut med att man river en vägg här eller där, att man bilar upp ett golv, att man tar ut ett hål i en yttervägg eller ett tak och gör fönster.
Dessutom har de inga förväntningar.
De är tacksamma för allt, och tålmodiga.
De väntar snällt på att vi ska bli färdiga med renoveringen.
Och när man har lycktas, finns där så otroligt gott om plats för själen.
Dessa fastigheter stjäl inte energi – de utökar din energi!
Tankarna du tänker blir större där och du får lugn.
Andra gillar mysiga små torp, ombonade hus med lågt i tak och mycket pynt.
Jag får panikångest och kan inte andas.
Nej, jag älskar de stora ytorna, det nakna och lite stela.
Då finns det plats för mig, med mina yviga gester och klara färger.
Det är så härligt att inte behöva förminska sig!
Ge mig ordentligt med golvyta, högt i tak och kala väggar (gärna i sten).
Då är jag lllllycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar