Det är märkligt hur vi har ändrat villkoren för livsmedelsindustrin. Från att för 100 år sedan varit helt inriktad på kvalitet, har vi hamnat i ett volymtänkande.
Ju större och mer, desto bättre.
Bättre för vem då? För den som ska tjäna pengar på maten. Endast för denne. För oss som äter den är det tvärtom.
Ta bara mjölk. I vårt land har vi en tradition av att dricka mjölk. Jag har hört att det kommer ifrån de stora folkvandringarnas tid, då skandinaverna tydligen vandrade över ryska tundran för att komma hit. De hade bara sina hästar, och ibland ont om mat, så då drack de hästmjölk och kunde därmed överleva strapatser. Därför tål (en del av oss) fortfarande mjölk i vuxen ålder.
För ett halvt sekel sedan mjölkade en ko ungefär 1-2 liter om dagen. Nu mjölkar en vanlig ko i genomsnitt 25 L per dag. Hur går det till? Givetvis kan hon inte mjölka så mycket på vanligt bete. Därför ger man henne kraftfoder: Soja, majs och spannmål. Men vad händer då med mjölken? Ja, inte blir det vanlig mjölk, det är då en sak som är säker. Givetvis innehåller den inte det mjölk gjorde förr, så då tillsätter vi (artificiella) vitaminer. Men hur tar våra kroppar emot dessa? Inte alls, är svaret. De är konstruerade och saknar rätt protein för att receptorerna i tarmen ska kunna ta upp dem. Dessutom spär vi ut mjölken så att den blir fattigare per klunk. Det är därför bara den gammaldags mjölken som är i närheten av gamla tiders kvalitet.
Eller ta en morot. Förr odlade vi våra morötter på jordar som hanterades efter alla konstens regler. Vi gödslade med brunnen ko- och hönsspillning, harvade, plöjde och vände jorden. Vi sådde, frön från förra årets skörd (naturliga och härdiga). Morötterna fick växa tills de var färdiga, tills de smakade sött och gott. Vi skördade men lät blasten ligga. Sedan plöjde vi ner dessa växtdelar (och annat från vår kompost) i jorden, för att berika den och lämna tillbaka delar av det vi hade tagit från den. Var fjärde år fick åkern ligga i träda, dvs vila och återberika sig.
Idag gödslar vi med kemikalier, konstgödsel. De får morötterna att växa alldeles för fort, så att de blir stora innan de blir mogna och har hunnit anrika näringen i jorden. Plöjer gör vi kanske en gång om året - på hösten sprejar vi Round up (eller liknande) i stället för att minska arbetsbördan. Eftersom dessa medel är giftiga och inte bryts ner, kommer de in i moroten. Vi har inte heller "råd" att låta jorden vila sig, så vi sår varje år. Ofta samma grödor hela tiden. I varje bett morot finns det därför bara rester av vad vi fick förr i en tugga.
Och köttdjuren! Förr betade de gräs, gnagde på pinnar, slickade på stenar i hagen. Eftersom EU har bestämt att betesmark inte får ha varken stenar eller träd för att generera bidrag, kan de flesta kor bara beta gräs numera. Och så måste de ju växa fortare och bli större! De får därför soja- och majspellets. Genmodifierad soja och majs, eftersom de är billigare att framställa. Du blir vad du äter, brukar man säga, så därför blir köttet också genmodifierat. Vad är det för fel med det? Bland annat är det syrabildande i våra kroppar. Många reagerar också på det här köttet och antalet köttallergier ökar lavinartat (med otäcka symptom). Vi blir gasiga och oroliga och det krävs oerhört mycket mer vitaminer och mineraler för att bryta ner de här svåra strukturerna. Dessutom är köttet rikt på Omega6, vilket är vår fiende nummer ett i alla inflammationssjukdomar (muskelinflammationer, ledproblem, depressioner m m).
Och allt för att någon ska tjäna mer pengar.
Hade det då inte varit bättre att betala mer för våra livsmedel?
Vi hade garanterat sparat pengar på att slippa köpa många mediciner...
Så tokigt det kan bli när ekonomerna får regera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar