Vi har alla våra svaga punkter.
Min är magen.
Det är inte så att jag har känslig mage, nej, jag kan äta plåt. Däremot svarar den direkt på emotionella eller psykiska påfrestningar.
Den är därför en mycket bra kompass.
Om jag får ont i magen är något fel.
Då måste jag tänka efter vad jag har gjort, för något av detta är fel för mig.
Sitter jag fast, har jag sagt något dumt, har jag glömt något?
När jag blir sur i magen, vet jag att jag är stressad.
Då måste det bli mindre saker i huvudet och mindre saker för händer.
När jag är trög i magen, sitter jag fast.
Då måste jag slänga saker, lämna saker bakom mig, göra mig fri.
När jag är snabb i magen, går det för snabbt.
Jag måste lugna ner mig, ta en sak i sänder.
Visst är den lite jobbig att ha att göra med, den lilla (eller inte) magen.
Men jag är ändå tacksam!
Eftersom jag inte är så värst kvick att lyssna när det gäller mina egna känslor, är det bra att jag får fysisk påminnelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar