Utvandring

Jag bor i gammal utvandrarbygd.
Här bodde fantastiskt många familjer med väldigt många barn, tills svälten blev svår (i slutet av 1800-talet, tror jag).

Man utvandrade till Amerika.

Det här är ett arv vi svenskar bär på. Nästan alla har minst en släkting som flyttade. Gav upp allt och lämnade det trygga hemmet, för att söka lyckan i det stora landet i väster.

Vi har gjort filmer om det, läst böcker om det, funderat över det.
Vad vi däremot inte vet, är att det pågår en lika stor utvandring nu som då.

Det är enligt uppgift till och med fler som utvandrar nu procentuellt sett!
Fler som lämnar Sverige för att söka lyckan på annan plats.
Det är märkligt att tänka sig.

Idag sker utvandringen till många olika länder.

Och vilka är det som lämnar vårt land idag?
Tyvärr är det många välutbildade, driftiga, kompetenta människor.
De söker större möjligheter för sig och sina barn, bättre förutsättningar.

Samtidigt kommer andra människor, från världens alla hörn, hit. De har med sig kunskaper och färdigheter, driftighet och kompetens, de också. Kanske kan man se dessa folkförflyttningar som ett nollsummespel, där ingen nation varken vinner eller förlorar.

Men då måste vi bli bättre på att ta dessa nykomna talanger tillvara!
De måste få tillfälle att jobba med det de kan, inte vad som finns över.
De måste sporras i entreprenörskap, ges möjligheter att starta om.
De måste ses som en tillgång.

Det var så man gjorde i Amerikat, och det kan vi lära oss av.
Där skäms man minsann inte för sin invandring. Folk vårdar sitt ursprung, pratar varmt om "det gamla landet" och ärar sin kultur, men hyser stor tacksamhet till sitt nya land som tog emot dem med öppna armar.

Med tacksamhet och ömsesidig respekt kommer man långt.