Radio för 40+

Jag kan inte lyssna på radio.
Det finns ingen kanal som jag står ut med längre än en kvart.

Reklamradion, Mix Megapol och Hit FM, har så tråkig musik. De kör samma samma, dag in och dag ut, ofta samma låtar flera gånger per dag. All musik kommer från de stora bolagen, som har råd att betala goa pengar för att låtarna ska ligga på A-listan, dvs spelas ofta. Och jag blir så spytrött på att höra Katie Perry, Kelly Clarkson och Veronica Maggio. Tjejer som låter likadant allihop – och Takida. Ballad-bandet som imiterar ett hårdrocksband. På en vecka kan det väl inte vara mer än 20 olika artister som spelas, och det är för lite.

Dessutom är alla programledarna lite för stirriga för min smak. De pratar ofta i munnen på varandra, pratar hellre än genomtänkt och ägnar sin programtid åt att... fylla ut tiden. Allför många av dem har också fastnat i reklamradiorösten: Tre tonsteg lägre än alla vanliga människor, säljsmöriga och med en låtsas-Stockholms-dialekt.

P3 spelar roligare musik, nytt och inte så mainstream. Ibland lyssnar jag en stund för att se om det finns något roligt namn att snappa upp. Problemet med P3 är programledarna. De är så fulla av sig själva, ser sig som "den fria radions" förkämpar och kan inte stava till ödmjukhet eller självkritik. Dessutom är de musikpoliser: De bestämmer vad som är inne och vad som är ute. Spelas det på P3 så är det inne. Annars inte. Och är det inte inne så är det dåligt.

P4 orkar jag inte med alls. Det är så lågt tempo. Programledarna talar till oss lyssnare som om vi var efterblivna eller 82 år. Där är också alldeles för lite innehåll och alldeles för mycket solljus som strålar på gatan utanför. Carpe Diem. Plattityder. Och musiken... För mycket dansband och för ospännande annan musik. Däremot roligt stort spann, variation, det ska de få en eloge för. Men så himla mellanmjölk i urvalet.

Gold FM skulle jag aldrig lyssna på. Det är lika dumt och tråkigt som uteställen med 30+-gräns som spelar ABBA och 80-talsmusik. Jag var med på den där tiden. Jag kan de låtarna. Jag har dansat till dem ute förr och lyssnat på dem hemma. Det är inte kul längre. Nu är nu, och jag vill höra nytt och spännande och utvecklande.

Jag tror inte att jag är ensam. Tvärtom tror jag att radion har missat en väldigt stor grupp människor, tappat oss helt och hållet. Vi är mellan 30 och 50 år, är musikintresserade och känner oss inte hemma i något musikfack. Kanske är vi lite mer kräsna, vill ha genomtänkt musik som kommer från själen, kanske är vi svårflörtade.

Men vi har pengar.
Hej, musikbranschen, vi har pengar!
Vi har råd att köpa musik. Vi vill faktiskt gärna göra det, för vi vill ha musiken och kunna använda den även när vi inte (Gud förbjude) skulle kunna koppla upp oss på Spotify.
Så: Satsa pengar på vår musik! Marknadsför nya och olika artister via reklamradion.

För bara 10 år sedan (eller lite mer kanske) var det ju så det var. Jag kunde slå på radion och höra ny musik, artister som jag sedan har följt. Och hip hop! Vart har den tagit vägen nu?

Och här, en vädjan till Sveriges Radio och TV:
Starta en ny radiokanal. Den ska spela musik från olika håll i världen, inom populärkulturmusiken, med så brett spann som möjligt. Engelsk pop, ny hip hop, Australiensisk samplingspop, metall (inte för tungt, då får jag ont i levern), cross-over stilar – nya artister och nya uttryck. Åh, det skulle vara härligt!

Då kunde jag återigen lyssna på radio när jag körde bil.
Det är ju så fantastiskt mysigt.
Snälla SR: Hör min bön!