Släppa taget

En kund sa till mig att hon hade läst en bok, där hon lärde sig att säga följande mening:
– Jag förlåter dig för att du inte är så perfekt som jag tycker att du borde vara.

Hm... Jag tänker helt annorlunda.
Alla är perfekta. Här och nu, på väg på sin resa, är de perfekta. Kanske kommer de att vara annorlunda om några steg, om en stund, men just NU är de perfekta i den här stunden. Precis som de är just nu är de som bäst.

Om de råkar gå mig på nerverna, kommer de med en lärdom till mig. Jag behöver ta det lugnare, släppa taget, lära mig att inte reta upp mig. Eller något annat.

Om de är irriterade på sig själva, är det för att de vill ändra på sig själva. Det är ju ett utmärkt utgångsläge!

Alla är perfekta. De flesta är däremot inte FÄRDIGA. Det är ju en annan sak! Man måste respektera vägen, processen.

Självklart är inte alla bekväma i mitt liv. Det vore ju märkligt annars! Det finns gott om (i mitt tycke) konstiga människor. Gemensamt för dem alla är att jag kan lära mig något av dem. Och hur som helst mår jag bättre av att inte reta mig på dem, acceptera dem som de är och kanske så ett frö till förändring i både mig och dem.

Det är som det är.
Men det är inte färdigt.
Vi har alla utrymme för förbättring!

Så om någon person inte uppför sig som jag tycker att de borde göra, tänker jag:
– Jag förlåter mig själv för att jag inte ser hur perfekt du är.