Kroppsspråket vi alla talar

Det är ju galet egentligen: Hur omedvetna vi är om vårt kroppsspråk.
Med tanke på att ca 60% av kommunikationen sker därigenom, så känns det ju som något man bör kunna.

Hur vi står påverkar hur vi uppfattas.
Mimik, gester – och förstås röstläget.
(Som för övrigt står för 30% av kommunikationen.)

Genom att medvetandegöra det omedvetna kroppsspråket, blir vi experter på att kommunicera. Visst är det fint? Det gör nämligen att vi kan välja vad vi säger med kroppen, gesterna och röstläget.

Jag menar, att förbereda materialet inför en presentation är viktigt, men med tanke på att det vi säger med orden bara står för 10% av kommunikationen, känns det kanske lite marginellt.

När jag föreläser om kroppsspråk, kommer ofta följande reaktioner:
1 Fniss – folk känner igen sig och andra.
2 Insikt – uppfattas jag så?
3 Stress – tittar folk på mig hela tiden?
4 Litenhet/ilska – och jag som är så professionell!
Kan inte folk lyssna på vad jag säger i stället?
5 Fundersamhet – vad mycket det finns att tänka på...

Självklart tar det tid att bli expert. (Det finns en anledning till att skådespelare övar i flera år och att rutinerade föreläsare kan ta väldigt bra betalt.) Vad vi måste komma ihåg är att vi egentligen kan allt! Vi förstår nämligen. Andra människors kroppssignaler tolkar vi hela tiden rätt. Det är ett bra utgångsläge!

Det är som att kunna förstå spanska, men inte kunna prata själv. Då är steget till att börja använda språket är inte så stort...

Jag tycker att den här kunskapen är viktig i alla yrken, samt även socialt och privat. Det känns tryggt att kunna välja, även om jag ibland väljer att inte göra annorlunda än det instinktiva, det som bara blir.

Ibland vill jag också bara vara. :)