Förstöra - eller förnya?

Jag gillar förändring. Det är så det är. Även bra saker mår bra av att förändras, tycker jag. Ingenting behöver behållas, allt kan utvecklas, allt är ett flöde.

Många blir förstås jättestressade av mig.
Jag förstår och respekterar det.
Men jag och mina likar behövs också!

Tyvärr är vi ofta missförstådda.
Man tenderar att tro att vi är missnöjda.
Inte alls! Bara uttråkade.
Samma samma samma är värsta värsta för mig.
Nytt är alltid roligare!

Härmed hålles försvarstal för oss Förändrare.
Ingenting nytt kan hända utan förändring, så är det bara. Och förändring kostar. Det är jobbigt för larven att bryta sig ur puppan, för knopparna att brista, för människor att välja nya vägar. Varför? Tja, det måste väl vara lite trögt att starta nya saker. En bil som ska börja rulla går trögast i början. Så att man får bestämma sig ordentligt och kämpa, så att saker och ting inte bara rullar åt olika håll hur lätt som helst.

Och för att nya saker ska hända, måste de gamla skrotas. Och de/vi som har del i det är INTE onda. Kali, indiska gudinnan med fyra armar, beskrivs som ond och förstörelseglad i västerländsk litteratur. Förstörelsens gudinna, fick vi lära oss i skolan. Men hon är förnyelsens gudinna! Och visst kan det kännas ont av saknad i bröstet när något dör - men det är så allt fungerar. Rotation, omsättning, återvinning, cirkulation.

Judas var heller inte ond. Han var ingen felrekrytering! Självklart behövdes även han i kretsloppet, för att det som var planerat skulle ske. Inget konstigt med det, tycker jag. Men OJ vilken jobbig roll han har fått spela!

Vi ska alla vara tacksamma att han tog på sig jobbet.
Jag hade inte velat ha det.
Och då är jag ändå en av dem: Förnyarna.

I vårt västerländska samhälle har vi blivit onödigt rädda för förändring. Jag tror att det är för att vi tänker oss allting linjärt. En marknadsföringsplan går från januari till december, sen tar linjen slut. Ett liv börjar med födelse och slutar med död.

Men det är inte sant.
För det börjar faktiskt om!
Både året och livet.
Så slutet är bara förutsättningen för en ny period, ett nytt liv.

Och det finns ingen anledning till oro.
Så släpp rädslan, känn tillit. Se de cirkulära förloppen och njut av den pulserande kraft som är livet! Kraftfull början, lugn mitt, avstannande slut. Som ett frö som bryter igenom jorden, växer sig stark, blommar i all sin prakt, vissnar och dör. För att sedan komma åter nästa år.

Det är vackert, tycker jag.
Och jag accepterar min roll i de mänskliga processerna: Jag är Kalin, förnyelsens beskyddarinna.

Kanske det ska bli mitt yoganamn?