Uppiggande citat- och livsstillsböcker påminner oss om att vi inte är ensamma. Vi är alla ett, vi är alltid förbundna med allt annat levande. Min kropp är bara en del av den stora kroppen. Jag är som en cell i en hel människokropp.
Jag tror att man menar att göra folk glada.
"Du går icke ensam."
Hur ensam du än känner dig, så är du aldrig det. Du är en del av något större.
Jag blir inte alltid uppiggad och känner livskraft av detta.
I stället känner jag ännu tydligare att det handlar om rotation, omsättning.
Om jag till exempel är en liten hudcell på en oändligt stor organism, där alla andra personer är andra celler, så hör vi förstås ihop. Det är fint och bra.
Å andra sidan, är det kanske dags för den här hudcellen att ömsas, dvs dö och försvinna i världsaltet. För det finns så många celler. Nya celler dyker upp och gamla försvinner. Det är så det är, det hör till.
Och jag som alltid har en liten längtan till andra sidan, tycker plötsligt att det är lite svårt igen. För den här lilla cellen skulle inte ha något emot att ömsas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar