Börjar bli gubbe

Jag tror att jag börjar bli gubbe.

Det känns märkligt och lite skönt.

Ett tydligt tecken är att jag känner att jag gärna vill ha saker på mitt sätt. Visst, andras sätt fungerar säkert fint för dem, men får jag välja gör jag på mitt vis. Då vet jag att det blir bra.

Ett annat är att jag kan ligga i bilköer utan att köra om. Jag konstaterar bara att "åh, här går det visst lite långsamt", slår av farthållaren och skuggar sista bil. Utan att bli stressad, utan att försöka klämma mig om till varje pris. Väntar lugnt till ett tryggt och säkert tillfälle och kör lugnt om.

Jag prioriterar numera också hur bekväma skor är, inte hur snygga de är.
Och jag muttrar åt ungdomen nu för tiden.

Gubbe, helt klart.

(Nej, inte tant. Att vara tant innebär helt andra saker, tycker jag. Dit hör pärlhalsband och lagda frisyrer, snörpig mun och lyftade ögonbryn. Det har jag än så länge inga tendenser av.)

Men vet du vad?
Jag gillar det!
Det känns roligt och tryggt, luktar filttofflor och armstödsfåtölj i skinn.

Kanske är jag fullt utvecklad gubbe om några år.
I så fall ska jag försöka bli författare till dess!
Det skulle passa bra.