Vem orkar?

Läste i en bok ett stycke med ungefär följande lydelse:
Man vet att man ska köpa ekologiskt och laga bra mat till barnen. Man vet att det är bättre för ungarna att gå ut och leka än att hänga framför TV och spel. Man vet att man borde gå och lägga sig tidigare på kvällarna, träna mer och äta bättre. Men vem orkar?

Jag, tänkte jag.
Jag orkar.
Faktiskt orkar jag allt det där, utom att träna tillräckligt mycket.

Ibland har jag undrat.
Speciellt det här med barnen:
Varför har bara mina barn begränsningar i skärmtid?
Hur kommer det sig att andra barn äter sött och glass mitt i veckan?
Är det bara vi som respekterar åldersgränserna på filmer?

Jag har tänkt ut många förklaringar.
Att vi är ovanligt petiga, kanske lite maniska.
Att folk inte vet hur giftigt socker är.
Att andra barn kanske är tuffare än mina.

Men ORKAR INTE var inte en av mina förklaringar.
Allvarligt?
Hur då "orkar inte"?
Man kan för jösse namn inte välja att sätta barn till världen och sedan bestämma sig för att man inte "orkar" ta beslut och ansvar.

För vad är alternativet?
Skita i allt, misslyckas med en massa, strunta i hur det påverkar omvärlden?
Moget.

Orkar man inte, får man nog fundera på hur man ska göra för att ändra på det.
Man kan ju inte hasa runt och vara apatisk.
Vad blir det för liv?