IRL

"Sociala medier, nej jag lever i det verkliga livet."
Så säger de, belackarna, ofta lite surt och nedlåtande.
Och så lägger de till:
"IRL, in real life, som det ju heter nuförtiden."

Det tycker jag är roligt.
"Verkliga livet" – är inte det allt som pågår omkring oss?
Hur kan man säga att internet inte är en del av det?
Varför skulle just de sociala medierna vara oäkta eller overkliga på något vis?

Jag tror inte alls det handlar om det.
De här människorna har bara svårt att förstå dessa medier.
Kanske ogillar de att utrycka sig i skrift, kanske drabbas de av Facebook-ångest, kanske tycker de att alla andra är så roliga på Facebook.

De känner helt enkelt att de inte kan hävda sig i dessa sammanhang.
Kanske har de heller inte förstått att vi är olika där också.

Men att skylla på att det på något sätt är mindre verkligt tycker jag är dumt. Det är precis lika verkligt att umgås med folk på Facebook som runt ett fikabord. Självklart gäller olika regler i de olika sammanhangen, men det är inte krångligare egentligen än att skilja på telefon och möte. Vissa saker kan man prata om på telefon, andra måste man träffas för att ta. Och om man väljer att ringa, så måste man förklara saker tydligare än om man sågs, eftersom man bara har orden och tonfallet, inte kroppsspråket.

Det är inget konstigt aaaaalls.

I de sociala medierna uppdaterar vi kortfattat, ofta med lite skämtsam underton. Vi kan skriva om vår ångest, om våra glädjeämnen, lägga upp bilder, kasta ut frågor. Det är ett enormt bra sätt att få snabb återkoppling, att känna sig delaktig, att hålla koll på vad ens bekanta sysslar med. Snabbt, lätt, åtkomligt.

En hur bra som helst kommunikationskanal.

Och IRL?
Där avslöjar de sig, belackarna.
För det tillägget avslöjar att de vill hänga med.
I verkligheten.

Och verkligheten är inte statisk.
Den har förändrats.
Precis som när telefonen kom, eller när TV klev in i våra vardagsrum, eller när tågen började tuffa runt i vårt avlånga land.