Och hoppande tårtor

En gång för länge sedan, innan sms fanns, hade jag en hatad mobiltelefon. Jag hatade den eftersom jag hatade att prata i telefon och att vara nåbar hela tiden. Eftersom jag körde i mörker många mil varje vecka, hade jag dock gått med på att skaffa en för nödsamtal.

Sedan tog batteriet slut. Jag gick pustande in i en butik för att köpa ett nytt. Fyrahundra spänn? För ett batteri? Till en telefon som var ett nödvändigt ont?
Jag var inte nöjd.

Medan jag stod och funderade över tingens ordning och huruvida jag nu skulle ha ett legitimt skäl att inte köpa något batteri och därmed slippa ha mobiltelefon, föll mina ögon på en monter.
En liten, silverfärgad telefon MED FÄRGSKÄRM!

Försäljaren noterade mitt intresse och informerade mig om att det var den nyaste på marknaden, hade många gadgets och – som sagt – färgskärm.
- Och så kan man lägga in så att det poppar upp en tårta när någon fyller år.

BAM!
Där hade han mig!

Hoppande tårtor?
Så himla praktiskt – jag som aldrig kommer ihåg folks födelsedagar!
Färgskärm?
Kalender med olika färger för olika aktiviteter?
SKA HA.

Och plötsligt hade jag hur mycket råd som helst.
Fyrahundra spänn för ett batteri var svårt, men 5000 kr för en telefon med hoppande tårtor var inga problem.

Min rationella lillasyster skakade trött på huvudet när hon hörde detta.
Jag tror att hon också har använt detta som exempel när hon undervisar studenter i irrationella köpbeteenden.

Fast för mig var det oerhört rationellt.
Någon hade förstått att somliga av oss har andra behov än prestanda och praktisk storlek. Någon hade tänkt färg och form.

Och hoppande tårtor.