Provocerande världsfrälsare

"Du har ju den där inställningen att du ska frälsa världen", sa en bekant till mig härom dagen. Jag frynte, för det var nytt för mig.

Men så började jag tänka.
Och så kom jag fram till varför det kan verka så.

Jag har ju ägnat oerhört mycket tid till att försöka frälsa MIG SJÄLV.
Eftersom jag inte var lycklig och dessutom höll på att dö i förtid av mitt sätt att leva, var jag tvungen att hitta en annan väg.
När sedan folk frågar: "Hur gjorde du?", så berättar jag.

Självklart kan det uppfattas som att jag försöker frälsa världen.
I alla fall om man har en annan världsbild än jag.

Min syn på saker och ting är att det inte existerar någon allomfattande sanning.
Det finns lika många sanningar och vägar till målet som det finns människor – det gäller bara att hitta sin.
Och min övertygelse är att ett bra sätt att hitta sin egen, är att titta på hur andra har gjort, och ta det man vill av deras erfarenheter.

Känns ju onödigt att hitta på hjulet igen.

Jag brukar försöka förtydliga genom att säga jag tycker och jag har provat, men det kanske upppfattas mer som skryt än som ödmjukhet.

Kanske ska jag försöka axla manteln som provocerande världsfrälsare, i stället?
Det vore kanske roligt.

Guru Karin.
Låter bra.