Självinsikt

Det är roligt, det där med självinsikt.
Vi jobbar minsann väldigt olika med den.

Min taktik för att uppnå större självinsikt, har varit att lyssna på hur andra uppfattar mig. Tanken med det, var att det i min värld är ganska ointressant hur jag tror att jag är och vad jag tror att jag gör. Det viktiga är ju hur mina medmänniskor uppfattar mig.

Om jag tror att jag är effektiv och snabb, men andra uppfattar mig som stressad och uppe i varv – hur kommer då omvärlden att reagera på mig?
Deras reaktioner skapar ju min värld och blir det som jag måste reagera på, så deras bild av mig är högst relevant.

Därför har min självinsikt helt baserats på andra människors bilder.
Jag är den jag är, men jag förstår vem jag är genom andra.
Och stämmer inte min inre bild med deras yttre, så får jag fundera ut varför och göra vad jag kan för att fixa det.

Nyligen fick jag inblick i att det går att utveckla självinsikt på andra sätt.

Ett knep tycks vara att man bestämmer sig för hur man är, och så är det färdigt med det.
Oavsett vad andra säger och tycker, så är det den här personens sanning som är SANN och verklig, och alla andra får faktiskt finna sig i det – och anpassa sig efter den här personens beteende.
I den verkligheten är världen något som ska böja sig efter den enskilde, inte något som vi skapar tillsammans.

Så kan man också tänka.

Ytterligare ett sätt tycks vara att man undviker att tänka alls, och bara låter saker och ting hända. Och så kallar man det "sitt naturliga beteende" och reflekterar inte mycket mer över det.

En enkel approach.

Sedan verkar det dessutom så, att somliga aldrig har funderat alls på dessa frågor. De har ingen som helst självinsikt och behöver inte heller det för att fungera i vardagen.
Helt obegripligt för mig, men det fungerar för dem.

Det krävs alla sorter i vår herres hage.