onsdag 4 april 2012

Skryt

Jag förstår inte riktigt gränserna för skryt.
Av erfarenhet vet jag att jag drar gränserna betydligt senare än gemene man.
Jag har också sett en skillnad mellan min uppväxtbygd (Storstockholmsområdet) och min nuvarande hembygd (Småländska inlandet).

I min värld är skryt när man slår lite för hårt på trumma för sig själv samt när man överdriver sina egna bedrifter.

"Jag är världsbäst på att hacka lök!"
(Svårt att tro – och att bevisa.)
"Jag hoppar högst av alla i hela Småland."
(Hm... Är det verkligen sant?)
"Jag gjorde så bra så ingen annan hade kunnat göra det bättre."
(Bra i vems ögon? Det är ju subjektivt. Och svårbevisat.)

Att däremot säga att man är bra på saker, är för mig inte skryt.
"Jag är bra på att hacka lök."
"Jag hoppar högt."
"Jag gjorde bra."

Absolut! Det kan man nog tycka. Ingen absolut sanning, dock. Fortfarande måste åhöraren komma ihåg att det är min subjektiva bild av det hela. Många upplever det här som skryt. Jag tror att det beror på att de då tror att jag tycker att jag är bättre än andra. Det är dock inte alls det jag har sagt; jag har sagt att jag är bra, inte bättre eller bäst. Andra kan vara lika bra, eller bättre. Och det är inte ens säkert att det jag kan är särskilt viktigt för någon annan:
"Jag är bra på att spreta med tårna!"
Det kan jag glädja mig åt, men jag tror inte så många andra är intresserade. Jag säger alltså inte detta för att få fans.

För att säkrare hamna under skrytradarn kan man lägga till "jag tycker att":
"Jag tycker att jag hoppar högt."

Fortfarande finns det dock människor som tycker att man skryter. De vill helst att man inte pratar om sig själv och sina gärningar eller förmågor alls, utan håller en låg profil. Om man ska drista sig till att säga något, kan man formulera sig extremt blygsamt:
"Jag tror att jag kanske kan hoppa rätt högt."

I min värld är detta tramsigt. Varför kan vi inte säga som det är bara, rakt av? Om man TROR att man KANSKE kan hoppa RÄTT högt, känns det oerhört tveksamt. Om mitt liv hängde på att en person lyckades hoppa över en mur, skulle jag inte våga lita på ett sådant uttalande. Risken är därför att vi missar oerhörda förmågor, bara för att vi sätter skrytradarn för lågt!

Tänk om Zlatans manager hade sagt: "Jo, jag kickar lite boll ibland."
Inte hade någon talangscout kommit och tittat på honom då, inte.

Och det är kanske därför så många är avundsjuka på honom.
Kanske sitter de därhemma och surar när han säger som det är, bara för att de själva sa "jag kickar lite boll ibland" när någon frågade...

2 kommentarer:

  1. det där har jag funderat på många gånger. Varför tror så många att man jämför om man berömmer sig själv eller någon annan. Att berömmet liksom inte räcker till alla utan då måste genast något eller någon vara dålig för att kompensera. Så tänker inte jag. Har ett "klok-ord" som säger: det eget ljus brinner inte klarare för att du släcker någon annans"

    SvaraRadera
  2. Väldigt bra sagt!
    Jag tycker det är så tokigt. Det är ingen tävling! Som sagt, jättemånga människor kan vara väldigt bra på samma sak. Det är bara om man klämmer i med superlativen som det plötsligt handlar om tävling och upp till bevis...

    SvaraRadera