Guds rike var nära - för 2000 år sedan

Jag har precis läst ut Jonas Gardells bok: Om Jesus. Det är en härlig bok, med äkta grubblerier och funderingar. Författaren ställer sina egna förväntningar på kant och möter sina demoner.

För min egen del, var den inte omtumlande. Mycket av det han skriver har jag redan mött i mina egna tankar, i mitt eget hjärta och i min egen oreligiösa tro. Bara en sak fick mig att stanna upp:

Tanken att Jesus ansåg att han levde i en apokalyptisk tid. Han trodde antagligen att Guds rike var nära förestående. Det var därför han uppmanade människor att lämna allt de hade och gå med honom. Det var de sista dagarna av den gamla tiden, snart skulle de alla leva under helt andra förhållanden.

Det fascinerar mig.

Speciellt med tanke på att det inte riktigt blev så. Än har inte Guds rike uppenbarat sig. Långsamt, långsamt, går mänskligheten mot öppenhet, kärlek och mod. Långsamt, långsamt, lämnar vi hat och rädsla bakom oss. Med små, små steg kommer vi närmare Guds rike - åtminstone så som jag tänker mig det hela.

Jonas Gardell målar upp en bild av en Jesus som förväntar sig räddning från korset, att Fadern ska stiga ner från himlen och befria sin son från plågorna. Jag vet inte om det är sant. När jag tänker på detta, tror jag faktiskt att Jesus visste att han skulle dö. Det var inte däri sveket låg.

Sveket låg i stället i vad det skulle bli av Jesu lära. Hur mycket som skulle förtigas och förändras, för att passa makthavare och män, hur mycket som skulle förljugas. En allvetande Gud måste givetvis också ha vetat det. Liksom han/hon/hen måste ha vetat att det var viktigt att Jesus predikade med iver, varför en viss stress kring apokalypsen vore bra.

Någonstans där på korset förstod Jesus kanske. Såg framtiden, fick en glimt av hur det skulle bli. Eller så fick han klarhet långt senare. Tänk där han går i sin himmel nu, och fortfarande inte kan hitta himmelriket på jorden. Så besviken han måste vara!

En enkel snickarpojke tänkte väl inte på skillnaderna i tidsbegrepp.
För en Gud, som har sett världen födas och jordklotet formas, är "snart" förstås relativt.
Snart är Guds rike här!
Snart för en människa kanske i det här sammanhanget är några år.
För en Gud kan det lätt vara tre-fyratusen år. I helheten är det ändå bara en blinkning.