Jag är uppvuxen i tron att alla är jämlika. Att somliga visserligen har mer pengar, eller finare titlar, men att vi under detta har samma förutsättningar.
Detta har förstärkts av alla filmer, där den fattiga men listige/vackre/försigkomne huvudpersonen minsann får prinsessan och halva kungariket. I dessa filmer är "arbetarklassen" oftast fattig men hederlig samt strävsam. Överklassen är sönderavlad, blek och vek. Borgarklassen är ordentlig men girig och prästerskapet fördärvat.
I mogen ålder har jag dock insett att det finns fler konstiga människor än de jag kallar normala. Småsinta, rädda, fyllda av griller, avundsjuka och bara... märkliga. Folk som rotar i papperskontainrar för att hitta papper till vedspisen. Små damer som prejar sig in i kön till buffén med en sådan iver att de tacklar andra. Folk som sorterar besticken i fikarummet fel med flit. Och min personliga favorit: Som vänder streckkoderna åt fel håll för kassören, också på pin kiv.
Vad är fel med dessa människor?
Är det genetiskt, eller har något gått snett i huvudet på dem?
Lite påminner de om en katt vi hade en gång, vars njurar la av. Hon blev galen rätt fort. Kanske är det miljögifternas fel?
Jag förstår inte. Och varför har ingen bankat hyfs i dem?
Motvilligt inser jag att jag måste bli mindre naiv och sluta tro alla om gott.
Att leta efter papper i containern för att kunna tända i spisen är väl inte så konstigt?
SvaraRaderaJo, det tycker jag nog.
SvaraRaderaDet är faktiskt olagligt för det första (kan finnas känsliga uppgifter).
För det andra kan man väl fråga sina grannar eller använda reklampappret från sin egen brevlåda? Eller köpa en tidning någon gång i månaden ifall det krisar?
Eller de som inte kan tömma sin papperskorg (när den är full av blomflugor) för att: "det ingår inte i mina arbetsuppgifter"...
SvaraRadera