När man gör det man älskar, går det lätt.
Eller snarare: När det är rätt, går det lätt.
För ibland är det uppförsbacke på vägen, trots att man älskar aldrig så mycket.
Man prövas.
Det är som om änglarna undrar: Vill du verkligen det här tillräckligt mycket? Hur mycket är du villig att offra?
Man kämpar och sliter, det blåser runt öronen och man känner för att knyta näven upp mot himlen och skrika "WHY?".
Varenda muskel i kroppen skriker, axlarna är vid öronen, rynkorna i pannan blir allt fler och man tar i för kung och fosterland med allt man har.
Och så plötsligt är man på toppen av backen.
Motlutet byts mot nerförsbacke och allting bara rullar.
En liten stund senare, när man har fått upp farten, så släpper alla spänningar med en stor suck.
Med armarna rätt ut åt sidan bara flyter man fram. Det krävs ingen ansträngning, allt går så lätt.
Det är helt enkelt rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar