Servern ligger nere

Nä.
Nä men hallå.
Det går bara inte för sig.

Idag är jag – och många med mig – totalt internetberoende.
För mitt jobb, för mitt företag, för mitt sociala liv.
Visst kan jag väl ringa till en och annan, men mest mailar jag och Facebookar.

Idag fick jag beskedet "servern svarar inte". Inga mail! Och de fem mail jag redan hade hunnit skriva medan datorn skulle tanka hem nya mail, fick därmed snällt lägga sig i "utkast"-boxen. Utkast! Där har jag inte haft någon längre än 5 sekunder på bra länge!

Jo jag vet: Jag är bortskämd.
Det fanns en tid för inte så länge sedan, då man var tvungen att skriva brev till folk, åka till Posten, köpa ett frimärke, lägga i brevlådan, vänta på tömning, vänta på leverans. Och sedan vänta på att mottagaren gjorde samma procedur.

Det gick det också.
Men idag har vi tagit ett steg längre.
Att bara sitta och skriva saker på sin egen dator känns väldigt segt. Nu är jag ju van att publicera dokument där alla kan hämta dem, att lägga ut saker kontinuerligt på hemsidor och bloggar. Jag gör, och skickar vidare. När det kommer tillbaka, gör jag igen. Det är min livlina, eftersom mitt minne inte är vad det var innan utbrändheten. Får lite panik när jag tänker på hur många grejer som jag kommer att glömma under tiden som servern ligger nere...
Och bara lyssna på sin egen musik - inte på Spotify! Väldigt retro.

Nä. Jag är ledsen. Från och med nu hamnar servertekniker också i kategorin "Folk som inte får vara lediga", precis som rörmokare och Eons nätservice.