En doer

"Du är ju en doer" sa en kvinna till mig.
Jag höll med.
För det är jag ju: En som gör.

Fast när jag tänker efter undrar jag vad alternativet är.
Att inte göra?
Eller menar man att somliga bara tänker eller granskar?

Jag är nog i första hand en tänkare, faktiskt.
Om ett problem nalkas mig, så tänker jag först. Väldigt länge. Och intensivt. Kanske medan jag gör något annat, som jag redan har tänkt färdigt kring. För det är det som händer: När jag har tänkt, så gör jag.

Min make hörde en stressdoktor på radion som sa: Var smart, var lat.
Det är vårt nya.
Var smart, var lat.
Tanken var att det är bättre att bara göra ingenting, för det mesta ordnar upp sig alldeles av sig självt. Och ofta blir det fel om man gör för fort. Hans tips efter semestern var att ta det lugnt och luta tillbaka i stolen. Det löser sig.

Manjana manjana.
(Jo, jag vet hur det stavas, men hittade inte den lilla "masken" på tangentbordet.)

HA!
Jag vet inte hur man gör. Det ligger nog en livsvisdom i det där, men jag förstår inte. Det är ju väldigt mycket saker som fungerar på det viset att om inte jag gör, måste ju någon annan göra.

Enkelt exempel: Om jag inte tvättar den blå tvätten, måste ju någon annan göra det.
Alternativ: Männen i familjen får gå utan kalsonger.

Enkelt exempel 2: Om jag inte svarar i telefonen, måste ju någon annan göra det, eller så får jag själv ringa upp senare.
Alternativ: Hoppas att de ringer igen eller att det inte var viktigt.

Hm. Jag är nog lite tvärtom.
Visst skjuter jag på saker som jag inte måste ta just nu, men ligger det länge så blir det ju bara jobbigt.

Ok.
Jag förstår: Jag är en doer.
En som hellre gör än inte.