Talspråk

Detta inlägg kommer garanterat att generera kommentarer som "språkpolis" och "bakåtsträvare". Fullständigt medveten om detta, fortsätter jag glatt.

Talspråk och skriftspråk är inte samma sak.

Vi skriver ord på ett annat sätt än vi uttalar dem.
Dem t ex uttalas dom.
Det vet alla.

Vi formar också meningar på ett helt annat sätt när vi talar än när vi skriver.
Inte många skulle få för sig att skriva som vi talar:
Och jag bara tänkte "hur ska jag klara det här, när jag ändå är trött redan från början" – ja, jag vet, visst är den söt – men med tanke på hur mycket jag alltid kämpar med saker, helt i onödan, det vet jag ju, så kanske jag ska försöka säga nej. JAG VEEET! Visst vore det!

Det blir väldigt rörigt i skrift, men var helt begripligt i tal (med mimik, gester och tonfallsförändringar).

Ibland, när människor ska skriva, använder de talspråk.
Eller snarare: De vet inte hur de ska skriva det de menar.

Här är några exempel som kliar i min ryggrad:

Å – kort för "och".
Ex i tal: Kom ihåg å sova.
I skrift: Kom ihåg ATT sova.
Infinitivmärket för verbet är ATT inte OCH.

Dom - talspråk för de eller dem. Ex i tal: Dom vill inte.
I skrift: De vill inte.
Absolut inte DEM vill inte.

Det verkar som om många ungdomar försöker köra konsekvent med DEM, men det blir fel. Kära barn (skrev hon och kände sig som 60 år): DE är subjektivformen, dvs när personerna i fråga är aktiva i handlingen, DEM är objektivformen, dvs när personerna i handlingen blir utsatta för någon handling.
Ex: Prästen skrek åt dem.

Mitt gamla tips: Byt ut mot JAG eller MIG, så blir det lättare.
Jag och de hör ihop. Mig och dem hör ihop.
Jag vill inte låter rätt, mig vill inte låter tokigt.
Enkelt!

Och så det gamla klassiska felet: Du är längre än mig.
Det är fel, men används i både skrift- och talspråk.
Det är så lätt egentligen:
I den meningen är ett verb uteslutet, nämligen ordet ÄR.
Du är längre än jag ÄR.
Man behöver inte säga ÄR – du är längre än jag – men det ska ändå vara subjektivformen, eftersom det ju är något jag aktivt är (kortare, i det här fallet).

Så: Dagens språklektion avklarad.
Dock misstänker jag att du som läser detta redan visste alltihop...
Det är den typen av läsare jag har! :)