När det känns rätt

Ibland vet man bara hur saker och ting ska bli.
Nej, de har inte hänt än – men det är bara en formalitet.
I hjärtat kan man redan se framtiden.

Det bara måste bli så.
För det är rätt.

Härom dagen hade jag den där känslan.
Jag visste hur det skulle bli.
Och sedan blev det inte så!
Man kunde ha petat omkull mig med en fjäder.

Jag visste inte hur jag skulle reagera.
Inte var jag arg, dålig förlorare eller så.
Nej, nej, värre än så:
Jag vägrade inse fakta.

Det kändes bara... fel.
Min spontana reaktion var: Eh... VA?!
Nä, nu blev det fel. Nu skojar ni.
Men inte.

Jag åkte hem från tillställningen i fråga, dödstrött.
Världen kändes ur led.
Inte var jag besviken, inte arg, inte ledsen
– bara total förnekelse.

Jag gick och la mig i förhoppningen att jag skulle vakna upp till en annan värld, en bättre värld, en värld där ordningen var återställd.

Och det gjorde jag!

Några timmar senare var allt som det skulle igen.
Och jag känner: Japp, nu så.
Det var så det skulle bli.
Det var ju det jag kände.