Jag, som verkligen älskar att vara ensam, har ett förbehåll:
Det gäller inte i alltför stora lokaler.
Hur ensligt känns det inte att sitta i en stor byggnad, alldeles allena, och försöka jobba?
Det finns massor av korridorer och rum, utrymmen som man inte har koll på. Tänk om någon kommer in och gör mystiska saker... Smyger in och gömmer sig någonstans. Hoppar fram plötsligt och skräms! Eller stannar kvar efter att jag har gått och gör ondskefulla saker.
Jag, som tror att jag gillar att vara ifred, blir plötsligt lite eländig.
Sätter på musik, visslar lite falskt och harklar mig för högt.
Småsjunger för mig själv och tänder alla lampor, även i utrymmen där jag inte är.
Blir JÄTTEGLAD när det ringer eller kommer sms!
Och sitter helst i mitt eget lilla rum hela tiden.
Ok, jag erkänner: Jag är mörkrädd.
Fast bara i såna där fastigheter.
Där det egentligen ska vara många människor.
Där saknaden av de andra ekar tom.
Där det finns gamla själar som inte nånsin går hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar