Rädslan som drivkraft

Rädsla är överlevandets drivkraft.

När grottmänniskorna var rädda för att bli nerslagna av andra, blev de aggressiva och stred för sitt liv.
När de var rädda för att de inte hade tillräckligt med mat, gick de på jakt.
När de var rädda för att inte bli älskade tillräckligt, släpade de hem en kvinna i håret.

Skämt åsido – rädslan är vår överlevnadskänsla.

Idag styrs väldigt mycket fortfarande av rädsla.
För mycket, tycker jag.
Vi har nämligen kommit i en sits då vi inte längre behöver vara så rädda.

Vi har tillräckligt.
Det är något så stort, så fantastiskt och så gudomligt, att när jag tänker på det så rinner varm, bubblig vätska i hela min kropp.

Vi går inte hungriga. Vi fryser inte, vi har varma hus och bra kläder. Vi är inte hotade, vi lever i fred.
Men vi har inte kommit på att vi kan släppa rädslan.
Eller minska den till ett minimum.

I stället river rädslan hål i våra själar fortfarande.
Trots att det inte är någon som helst panik.
"Har jag verkligen handlat tillräckligt med mjölk?"
Om inte: Drick vatten eller något annat.
"Åh, den skjortan måste jag ha. Då kommer jag att känna mig fin."
Eller låt bli. Du är precis lika fin i din gamla.

Rädslan river runt i oss i oförminskad styrka och försöker få utlopp. Den driver oss att köpa mer, eftersom vi tror att vi aldrig har tillräckligt och att vi själva inte är tillräckliga. Vi köper nya bilar för att visa att vi duger. Vi köper nya kläder för att visa att vi hänger med och är på topp. Vi köper nya saker för att fylla vår vardag med vackra ting, som vi ändå inte tittar på mer än när vi dammar. Vi köper resor för att vi ska fly det meningslösa irrandet och vila.

Hela vår västerländska värld är uppbyggd kring rädsla.
Vi har låtit "tillväxt" bli mantrat.
Vad är tillväxt?
En oro för att inte ha tillräckligt, att ständigt vilja ha mer.

Därför har vi förstört våra grödor, med genmodifikation och konstgödsling.
Vi vill ha större skördar.
Därför jobbar vi mer nu än någonsin förut, och placerar våra pengar klokt, för att vi vill ha mer köpkraft.
Därför mår försäkringsbolagen gott, för att vi vill vara säkra på att inte förlora allt vi har kämpat så hårt för.
Därför klarar sig det politiska parti bäst som propagerar för säkerhet.

Vi är fortfarande lika rädda.
Trots att vi inte har någon egentlig anledning.

Men jag förstår varför. För bara 200 år sedan svalt folk ihjäl i stugorna. Vi har behövt slåss för vår överlevnad länge, länge. Inte konstigt att rädslan sitter i.

Det är dags att släppa rädslorna nu.
Vi ska släppa dem för att göra plats för annat.

För när vi är rädda är vi inte empatiska, kärleksfulla, andliga, ödmjuka, stora människor. Vi är små, själviska, egoistiska, materiella, skrytsamma.

Den nya världen kräver att vi ändrar oss.
Att vi gör en medveten förändring och bestämmer oss för att släppa rädslan.
Att vi säger: Universe will provide, och utlämnar oss.
Att vi ser att den som har och den som ger inte är samma person.

Det är det som krävs av oss för att gå vidare.