Ibland önskar jag att det fanns ett knappval när det gäller känslor.
När något händer, skulle en röst höras inne i kroppen:
"Om du vill bli arg, tryck 1.
Om du önskar skratta, tryck 2.
Vill du välja att gråta, tryck 3.
Om du föredrar att sura, tryck 4.
Vill du bli pillemarisk, tryck 5.
För att bara stå kvar och glo, tryck *."
Vore väl hemskt praktiskt!
Lite betänktetid. Lite fundering. Lite medvetet val.
Men nej då.
Känslorna tar minsann ingen paus.
PANG på rödbetan, bara. Händelse - känsla. BAM.
Och inte rådfrågar de någon annan instans.
De bara blir. Hänsynslöst.
Och sedan får stackars psyket försöka förklara och släta över.
Kroppsspråket påverkas och man får eventuellt spänningar.
Som behöver stretchas och masseras.
De är förfärligt krävande, de där känslorna.
Tar stor plats.
Inte konstigt att jag låste in dem i ett kassaskåp i 30 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar