Glömsk

Aj aj aj...
Det är illa att vara glömsk.
Inte nog med att man verkligen glömmer saker:
Man går också och oroar sig för att man kanske har glömt något annat.

Vad, vet man inte.
För det har man glömt.

Min taktik är att skriva in alla saker i den digitala kalendern.
Och så sätter jag påminnelser på allt.
Det innebär visserligen att det plingar och plongar väldigt hela tiden – vilket irriterar min dyre make väldeliga – men jag glömmer sällan bort saker.

Tror jag.

Och det är just det som är så stressande.
När man inte har koll, vet man ju inte.
Jag kanske har glömt jättemånga saker, men eftersom jag inte kommer ihåg att jag har glömt dem, så vet jag ju inte.

Ett annat knep jag kör med är att alltid låta andra komma ihåg.
"Bra, hör av dig till mig strax innan, så kollar vi det. "
Så säger jag. Eller:
"Kan du ringa mig när det är dags, för annars glömmer jag."
Jo, jag brukar erkänna det för somliga.

Men lite skämmigt är det.
Folk tror att man är nonchalant när man glömmer.
Det är inte sant! Inte när det gäller mig i alla fall.
Jag är bara oerhört disträ och har lite svårt för att över huvud taget relatera till den här världen. Helst skulle jag vilja vara eremit och sitta i en grotta (med el) och skriva. Hela tiden.

Och jag är väldigt rättvis:
Jag glömmer allt och alla.
Ingen behöver känna sig särbehandlad.

Ibland tänker jag att jag kanske brände ut den där delen som regerar närminnet under mina år i den bottenlösa brunnen. De cellerna kanske aldrig sattes på igen?

För jag kan verkligen glömma allt.
Jag kan stå med en sak i handen och inte veta vart jag var på väg och vad jag skulle göra. Inte kommer det till mig heller, utan jag får bara lägga tillbaka den där jag tog den (om jag kommer ihåg var det var), i förhoppningen att någon annan ska veta vad den är till.

Och jag skäms, skäms som en hund.
Det är inte roligt.

Tänk om jag skulle vända på det i stället?
Om jag skulle vara stolt över de saker jag faktiskt kommer ihåg!
Typ: Hurra, jag kom ihåg att klä på mig idag!
Eller: Fyra behandlingar och jag var beredd på samtliga!
Det gör ju livet lite mer lustfyllt för en glöm-ström.
Trots allt kommer jag (ännu) ihåg mer än jag glömmer...