Social anpassing

Att vara en gruppvarelse innebär förstås en hel del anpassning.
Vi människor är sociala varelser, så vi gör jobbet.

Jag har dock en känsla av att somliga gör större del av det här jobbet.

Min uppfattning är att de som är starkare och tydligare alltid förväntas vänta in alla andra. Det kanske är en tokighet från mina upplevelser, men hör här:

Vi är skapta olika av en anledning.
Gudarna ska veta att det hade varit lättare om vi var likadana,
men så är det nu inte.
Därför tycker jag att vi ska omfamna olikheterna och få glädje av dem!

Visst ska vi visa hänsyn till varandra!
Och en viss anpassning kanske är nödvändig.
För min egen del uppskattar jag ännu mer när folk visar varandra respekt.

Är det inte ROLIGT när människor är olika?
Jag tycker att det är en av livets kryddor.
Om alla hela tiden suddar ut sina kanter så går vi miste om något viktigt.

Om vi i stället kan tolka varandra utifrån de personligheter vi är, kan vi se varandras egenheter och gilla dem.

Större hjärta, mindre hjärna, vore bra här.
Gilla mer, analysera mindre.
Min upplevelse är att folk lägger alldeles för mycket band på sig för sin egen hälsas bästa. Alla dessa uppdämda känslor, tankar som inte fått utlopp, energi som stannar. Det blir till smärta och värk och missväxt i olika delar av kroppen.

Att samarbeta behöver inte betyda att vi slipar ner oss till minsta gemensamma nämnare. Inte om vi har öppna hjärtan och möter varandra med ett leende!