Att definiera sig själv

Jag tror att alla människor har ett behov av att definiera sig själva. Det börjar redan i tidig ålder, har jag sett på mina barn.

"Mamma, jag är en sån tjej som gillar tuffa grejer."
"Men mamma, det är sån jag är: Lat och glad."

Vi känner efter och sätter ord på det som är vi.
Så långt allt gott.

Sedan inträffar något. Jag tror att det börjar i tidig skolålder, men på allvar i tonåren. Då blir man instoppad i fack: Nörd, emo, mobbare, hårdrockare, lantis... Antingen accepterar man sin titel och lever upp till den, eller så kämpar man emot. Det förändrar dock ingenting: Någon har i alla fall satt en etikett på dig. Nu är du inte längre "en tjej som gillar..." utan ett objekt, något som följer en färdig mall.

Sedan fortsätter det. Vi blir studenter, elektriker, universitetsstuderande, mäklare. Våra yrkesval sätter prägel på vilka vi är. Det är oerhört vanligt att definiera sig med yrket! När jag träffar en ny person, brukar jag fråga: "Och vem är du?" 99% av människorna presenterar då sin yrkesroll, t ex "jag är ekonom".

Även i det civila ger vi oss själva etiketter. Vi är ensamstående, föräldrar, segelflygare, idrottare, aktivister, musiker.

Och jag tänker att vi kanske har lite svårt att förstå oss på oss själva, att vi därför tar sats i de här begreppen för att definiera oss själva. Det blir lättare så. För i varje begrepp följer en massa egenskaper och tillhörigheter. Vi behöver därmed inte ta ställning till allt, vi kan bara låta hela livsstilen hänga med.

När jag träffar nya människor och de frågar mig vem jag är, brukar jag röra till det lite. För skojs skull brukar jag svara "svårt" på den frågan:
- Jag heter Karin, bor i Mistelås och tycker om allt som är färgstarkt.
Sedan är jag tyst. Då frågar de nästan alltid: Men vad gör du?
- Jag gör lite av varje. Jobbar som marknadsförare och behandlare, är anställd och egen företagare. Och så skriver jag lite och umgås med min familj.

Då brukar de sluta fråga.
För det korrekta svaret på fråga nr 1 är: Jag är marknadsförare (alternativt tvåbarnsmamma). Den andra frågan skulle inte ens behöva ställas, om jag bara hade vett att svara rätt från början...