Myyyy waaaaayyyy

För dryga tio år sedan var jag en sökare.
Jag hade ett stort hål inom mig och letade febrilt efter lösningar.
Min kropp smärtade och jag letade efter hjälp.
Det var så mycket jag inte kunde, och jag letade efter fakta.

Mitt liv var en osäker sörja av oroliga funderingar, ändlösa tester av olika behandlingar och produkter, hyllmeter med böcker som skulle göra mig lycklig.

Jag är glad att det är över.
(Är du så gammal – som jag – så att du hör Ratata?)
Mer än glad: Lättad och lycklig!

Nu, tio år senare, står jag tryggt med båda fötterna på nya kunskaper. Det finns egentligen ingenting som jag känner oro inför eller där jag upplever osäkerhet. Jag har lyckats få ihop prickarna till en linjerad, sammanhängande figur. Min världsbild och kroppsbild har sammanhang.

Det är en underbar känsla.

Men jag är också tacksam över processen och vägen hit.
Tack vare alla problem och svårigheter, blev jag tvungen att söka lösningar. Och tack vare att jag fortsatte leta, att jag envisades med att prova och pröva hittade jag min väg. Det som fungerar för mig kanske inte fungerar för alla, men... för mig. Och jag har stakat ut vägen själv.

Tack och lov är jag inte framme än.
Jag är inte fullärd – inte på långa vägar – men jag vet nu vart jag är på väg och jag har hunnit en bit på den inslagna stigen. De allra flesta problem som jag stöter på kan jag numera lösa, oavsett om det är brännskador, olyckliga tankar, koncentrationssvårigheter eller nackspärr. Det är fantastiskt att ha alla redskap! En ständig källa till glädje...

Tänk, när det är dags att dö. Man ligger där på sängen för att dra de sista andetagen. Vilken känsla om man skulle känna: Jag gjorde verkligen allt av det här livet. Jag gjorde bra, inte bara så gott jag kunde, utan bra. Det var inte bortkastad tid, utan väl använd i såväl medgång som motgång. Och så kan man ta ett sista andetag, le och dö på utandning. Vore väl fantastiskt?
Jag vill leva mitt liv så att jag känner så!

Eller förresten – nu kom jag på något mycket bättre: Jag ska försöka använda de där sista andetagen till att sjunga!

And now, the end is near
and so I face the final curtain
My friend, I'll say it clear
I'll state my case, of which I'm certain
I've lived a life that's full
I travelled each and every highway
And more, much more than this
I DID IT MYYYYYYY WAAAAAAY

Riktigt högt ska jag skråla och inte bry mig om det är falskt.
Få sköterskorna att hoppa till och förskräckt komma rännande.
De anhöriga ska få sig ett sista skratt på min bekostnad!
Och sedan ska jag le och dö.
Blir inte det roligt, så säg?