Uppvuxen i ett närmast kommunistiskt hem som jag är, är jag inte förtjust i den här typen av helgdagar. Mors dag, fars dag, kanelbullens dag... De är bara till för att handlarna ska få sälja mer. Oftast saker vi inte behöver.
Ändå är jag lite svag för just alla hjärtans dag.
Inte som köphögtid, men som tanke beträffat.
Det är ju jättefint att vi blir påminda om alla som vi tycker så där extra mycket om! Att vi tar oss en dag mitt i kalla februari och uttrycker vår kärlek.
Jag tycker inte att man behöver köpa presenter, men kanske skriva ett kort, bjuda på en bakelse, sprida några extra kramar – det gör vardagen lite ljusare.
Samtidigt är det väl lite sorgligt att vi känner ett behov av att pricka in en dag i almanackan då vi kommer ihåg kärlek. Det om något är väl ett bevis på att vårt leverne har gått överstyr...
Kanske vi kan låta alla hjärtans dag spilla ut över resten av årets dagar? Vi tar sats här och fortsätter mer eller mindre hela året? Vi kan göra kärlekslöften inför det nya året: Det här året lovar jag att berätta för alla som är viktiga för mig att de har min kärlek, till exempel. Eller: Varje gång jag blir irriterad, ska jag vända fokus till hur mycket jag tycker om personen i fråga.
Mer alla hjärtans dag åt folket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar