Nej, nu är måttet rågat!
Vaknade till en intervju med svenska kyrkans talesperson angående fallet med prästen Annika Borg.
Vad som har hänt är följande:
En präst, Annika Borg, som inte är anställd av Svenska Kyrkan, har varit aktiv i en debatt kring omskärelse av pojkar. Hon har där, tillsammans med andra prominenta personer, fört fram åsikten att barnets rätt borde komma i centrum. I Sverige borde vi förbjuda omskärelse tills individen är stor nog att bestämma själv, menar de.
Inte orimligt, kan man tycka.
I ett land där det är förbjudet att kupera svansar på hundar, är det väl egentligen märkligt att det är fritt att skära i barn.
Men vad händer? Förföljelse inom kyrkan i form av skrivelser till biskopen och "förhör" med domkapitlet. (Kom ihåg: Hon är inte ens anställd av Svenska kyrkan.) Förtal och personangrepp via sociala medier och en nästan hatisk stämning inom kyrkan.
Och den kvinna som var "informatör" eller taleskvinna för kyrkan, menade att "det är olyckligt med de sociala medierna, för man skriver ofta för fort och skickar iväg innan man hunnit tänka efter". Censuren fungerar inte så bra där, med andra ord. Att aggressivitet och hat finns i de egna leden, i den kyrka som skall framföra kärleksbudskapet, oroade henne däremot inte.
På Facebook har en grupp startat som ska driva frågan om åsiktsfrihet inom Svenska kyrkan, och gruppens initiativtagare har valt att vara anonyma av rädsla för repressalier.
Jag blir så ARG!
Ännu en gång bevisar kyrkan att det är en maktfullkomlig organisation med odemokratiska och omoderna strukturer.
Makt är viktigare än kärlek.
Så nu har jag bestämt mig. Jag tänker gå ur kyrkan.
En sak är nämligen helt klar:
Jag tänker inte stötta förtryck, översitteri och maktfullkomlighet.
Läs mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar