Upp och ner, ner å opp

...grisen gal i granens topp.

Så skrev hon i sången, Astrid Lindgren.
Och så kan jag tycka att världen är ibland: Upp och ner-vänd.

De flesta dagarna träffar jag trevliga människor, som gör bra saker. Saker och ting är begripliga, bra människor får bra saker. De elaka bestraffas och blir utan. Väldigt många människor kämpar i det lilla för att världen ska bli ett allt bättre ställe att bo på.

Men så finns de där dagarna då allt verkar tokigt.
Då girighet, själviskhet och lättja belönas. Rädda människor skrämmer andra att bete sig illa, aggressiviteten flödar och det är djungelns lag som råder. Armbågar, ojuste spel och arrogans vinner över kärlek och harmoni. De goda verkar simma omkring i en virvel av bubblande svart som drar dem ner mot bottnen.

De dagarna stänger jag av TV:n och struntar i tidningarna.
Jag orkar inte ta in mer av det hemska.
Då måste jag fly till andra världar, begripliga och vänliga världar, som finns i böcker, musik och dans. Och så måste jag gå ut i naturen.

Väl ute i en rejäl skog, kan jag sätta mig på en mossig sten.
Där lyssnar jag till fåglarnas kvitter och flaxande vingar, till skogsmusens prasslande under de torra löven, till vindens sus i trädkronorna och ett hundskall långt bort.

Där spelar det andra ingen roll.
Det är bara en parentes i världshistorien.
Träden här har levt längre än alla de elaka människorna och kommer att se dem dö.

Det känns bra.
Då kan jag andas igen.
I skogen är trädtopparna upp och rötterna ner, inget tvivel om den saken.
Även om resten av världen verkar vara upp och ner...