"Nä, nu blir jag förvirrad! Ska man vänta och låta saker komma till en utan ansträngning, eller ska man ge sig efter det man vill ha, alltså jaga sina kantareller?" (Se tidigare inlägg: Kantarellögon.)
En bra poäng!
Vad i hela livsstilsdjungeln ska man tro på?
Ett första gott råd är att inte lyda några goda råd. :)
I alla lägen måste man tänka och känna efter själv.
Bara du vet vad som är bäst för dig.
Det tänk som lockar dig, är det du behöver just nu.
Jag tänker dock att det kanske går alldeles utmärkt att kombinera.
Aktivitet och chill. För det är ju det man gör när man letar kantareller.
Först tänker man på kantareller. Sedan fokuserar man sin energi på kantareller. Sedan, efter en stund ute i skogen, ställer ögonen in sig på kantareller medan man går omkring där och mår gott. (Inte stressar man runt i skogen, eller är hyperaktiv? Nej, man går omkring och mår gott, i lugn och maklig takt. Ganska mycket chill, enligt mig.) Man är avspänd, ett med naturen, känner livet i sig. Typiskt chillig, och öppen för intryck. Man har inga förutfattade meningar, är inte spänd. Så plötsligt kommer de till en. Vid en tuva lyser det illgult! Då plockar man glatt dessa, är tacksam och lycklig. Så går man vidare med denna goda energi – jag hittade kantareller! – och då hittar man fler.
Är inte kantarell-ideologin en kombination av många bra saker?
– Fokus/målmedvetenhet
Man måste bestämma sig för att man ska plocka just kantareller och inte blåbär. Eller i alla fall bestämma sig för att hitta svamp, och inte chica toppar i cerise.
– Skapa förutsättningar
Man måste ta sig ut i skogen och dra på ett par gummistövlar. Går inte att irra runt i vardagsrummet och hoppas på svamp. Det handlar om att ställa för sig.
– Låta det goda komma till dig
Chilla runt i skogen, gå där och vara beredd, inte hetsa upp sig om man inte hittar kantareller de första fem minuterna. Ha tålamod och tillit, känna samhörighet med skogen och alltet.
– Vara tacksam
När det fungerar, ska vi vara tacksamma och glada. Tacka och känn tacksamhet! Ta ingenting för givet, förundras över allt.
När jag tänker på det, är nog detta en framgångsformel för det mesta!
Man bestämmer sig för vad man vill ha, man skapar förutsättningar, man väntar in universum och tackar från hjärtat när det kommer.
Så har nog alla bra saker i mitt liv kommit till.
Kanske det också är lite smart att vara medveten om processen, så att man inte förleds på villovägar? Jag tror det.
Nu ska jag köra på kantarellmetoden fullt ut. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar