I olika tider av mitt liv har jag (oftast ofrivilligt) hamnat i pausläge. Ibland genom sjukdom, ibland genom egna beslut. Saker och ting bara upphör och jag blir hängande lite emellan.
Eftersom jag aldrig passar in i mallarna, blir jag oftast utanför alla säkerhetssystem. "Eget företag på deltid – nej, då får du ingen a-kassa." Eller: "Eget företag – nej, då får du ingen sjukpenning."
Så där hamnar jag, i limbo.
Det är irriterande, jag känner mig utanför, jag blir arg.
Men samtidigt är det en välsignelse.
Det är bara när man är utanför något som man kan se det på riktigt.
Det är då man kan förstå bristerna, se maktperspektivet och inse att man är fri så länge ingen har kopplat en.
Och så är det det där med själva pausen...
När jag hänger där, i limbo och väntar, är jag fri.
Då hinner själen ikapp, då landar tankarna, då blir jag klar över vart jag ska.
Och viktigast av allt: Jag känner livet i mig.
Det kan vara värt några månader utan pengar... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar