fredag 19 april 2013

Förnuftets röst?

Många människor håller förnuftet högt. De anser att tänkandet är det allra viktigaste och är långt mer utvecklat än att känna, ana eller få en insikt. Ibland påstår de att tänkandet är det som skiljer människor från djur, och utvecklade människor från ociviliserade.

Jag tycker att de har fel.
Vad mer är: Många gånger är de inte riktigt kloka.
Och då menar jag det precis i ordets rena bemärkelse: KLOK, det vill säga förståndig och med gott omdöme.

Exempel 1:
Välutbildad man (förnuftsdyrkare) skriver på Facebook att "missbruk av meditation och avslappningsövningar kan leda till medlemskap i SD, där folk som inte tänker själva samlas".
Hur tänkte han där?
För det första: All forskning visar på att meditation ökar effektiviteten på arbetsplatser. 30 minuter meditation motsvarar 2 timmars förkortad arbetsdag, finns det siffror på. Det bör väl innebära att meditation ökar förmågan att tänka? Eller vad är det annars vi blir så mycket bättre på, som gör oss mer effektiva?
Det andra steget i hans resonemang, är att människor som ansluter sig till SD inte tänker. Där tror jag att han har fel, väldigt fel. Jag tror att de tänker alldeles förfärligt mycket. Att de inte kommer fram till samma saker som jag och många med mig, är en annan sak. Däremot kan jag tycka att de kanske inte känner så värst bra. De missar ett stort spektra av känslor: Empati, medkänsla, kärlek och ansvar. Däri ligger deras brist.

Denna man, som tycker att han tänker bra, klarar således inte av att föra ett stringent resonemang. Orsak och verkan har han fått helt om bakfoten. Han har åsikter om saker som han inte har läst på om, han drar slutsatser som inte är underbyggda – kort sagt: Han tänker dåligt.
Om han är en förnuftsdyrkare, så tycker jag synd om honom.
Där verkar han inte ha så stora framgångar...

Exempel 2:
Annan välutbildad man säger på fikarasten: "Jag vill vara med om jordens undergång. Vad då, det vill väl alla? Ska jag ändå dö, så vill jag se det."
Hur tänkte han?
Här har vi höjden av egoism. Han tänker alltså bara på sig själv. När han dör, behöver jorden inte finnas längre. Jag undrar vad den tanken leder till? Jag tror inte att han återvinner plastflaskor, om jag säger så...
Och varför skulle man vilja vara med om jordens undergång? Vem som helst kan räkna ut att det inte blir ett party. Elände, smärta, sorg... Den karlen måste ju vara totalt avstängd från alla känslor för att tro att det skulle vara kul på något sätt.

Det här är alltså högfunktionella individer i vårt samhälle.
När man har gått igenom sisådär 16 år av vårt utbildningssystem, så har man alltså övat upp tankeförmågan till den här nivån.
Nog sagt...

Kanske dags att ifrågasätta förnuftskulturen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar