Reflexion: Det är väldigt många människor som vill leva rikare, konstaterar jag när folk strömmar in i föreläsningssalen. Vi befinner oss i en fantastisk föreläsningssal på mässan/stadion i Malmö. Jag betraktar dem som kommer gående in genom dörren. Unga och gamla, invandrarmammor med barn, kvinnor och män, UF-företagare och utslitna förskollärare, hungriga yuppies – en salig blandning.
Smart säljidé det här: Gratis föreläsning som start för en kurs på 21.000 kr... Undrar hur många som hakar på? Om inte annat kan man lära sig av detta, tänker jag. Paketera saker snyggt. Vi som går på föreläsningen får möjlighet att ge bort en gratis föreläsning till en vän, det vill säga göra marknadsföringen åt honom genom att värva kunder till hans säljseminarium. Han är inte dum, den där Charlie Söderberg.
Utanför träffade jag en tjej från Ukraina.
Hon fick mig att tänka på en lapp som satt på vår skolas vaktmästeri: "Jag behöver ingen charmkurs. Jag har redan en positiv attityd till de idioter som kommer hit och gnäller."
Hon klagar nämligen hela tiden.
– Det är svårt att hitta. Och föreläsningen är för lång. Varför är den två och en halv timme? Den borde vara en.
Ja, man har olika inställning till livet... Jag tänkte i stället: "Så roligt att den är så lång! Då är chansen större att det bli någon substans mellan säljsnacket." Jag kommer på mig själv att tänka: Den flickan blir nog aldrig rik. Hur mycket pengar hon är lyckas samla ihop. Mest för att hon ser glaset som inte bara halvtomt, utan också illaluktande.
– Varför har du åkt ända från Småland för ett seminarium?
– Ja, för att jag vill höra det. ☺ Och den kom till mig på det där sättet som änglaviskningar ofta gör: Oväntat, utan förvarning, med ett svagt bjällerpinglande i bakgrunden. En sak har jag lärt mig: Då ska man lyssna. Det är då de bästa grejerna kommer.
Hon ser ut som om jag har bajsat i hennes mun. Vi är inte på samma våglängd, men vi lyckas orientera oss fram till lokalen tillsammans. Sens moral: Man kan ha glädje av alla möten.
Här inne i föreläsningssalen spelas popmusik på hög nivå. På stora skärmar visas käcka bilder av resor, leende människor med blå himmel bakom och snygga bilar. Känns rätt amerikanskt det här. Modernt väckelsemöte?
Klockan är sex och folk fortsätter strömma in. Värdinnorna sprider ut folk efter bästa förmåga, men de dryga skåningarna tar god tid på sig att välja den bästa platsen trots att man kommer sist/sent. Någon väljer att stå, eftersom han inte får en tillräckligt bra plats. Folk är roliga!
Kan ett rikare liv vara att kunna slappna av när man behöver?
Så står det på en av bilderna som visas.
HA!
Om man har ett liv där man inte kan det, då är det riktigt illa.
Då hjälper nog inte ett seminarium i rikare liv.
Eller så behöver man det akut, för att överleva.
Men att man behöver gå på ett seminarium för att komma på det, är mer än sorgligt.
Energi, nya insikter och en kväll du SENT ska glömma, utlovas.
Jag ser fram emot detta.
Vad jag ska få ut av kvällen?
Nya tankar. Eller nya tankebanor.
I övrigt har jag inga förväntningar.
Två och en halv timme senare har jag faktiskt fått nya tankar.
Om kantareller, vikten av att agera och resultat- och balansräkning i livet.
Dem ska jag tänka vidare på.
Men mest av allt: Jag har lärt mig ett nytt sätt att sälja!
Tack för det, Charlie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar