Att resa

Det har blivit så väldans populärt, det här att resa. Alla människor far och flyger samt drömmer och planerar stora delar av den resterande tiden. Det har nästan blivit självklart att tycka om att resa.

Ett säkert sätt att skapa tumult och ses som en alien är att säga:
"Nej, jag stannar hellre hemma.
Det är så jobbigt att resa."

Nu tycker väl jag om att fara iväg lite då och då jag med, men jag har i denna mogna ålder kommit fram till en sak: Man förlorar något när man reser. Vad, vet jag inte exakt, men det kommer inte ikapp förrän efter två-tre dagar.

I helgen for jag och maken till Gotland med bil och båt. På vägen hem, fick jag en rolig bild i huvudet. Du vet, man pratar ju om att man har rötter. Rötter som jordar en, som binder en till en viss plats eller till vissa människor. När vi satt där och jag kände mig vimsig, darrig och förvirrad, såg jag plötsligt hur mina långa, långa rötter släpade efter båten. Vita, tiotals meter långa, låg de där och sladdrade i propellervirvlarna.

Inte konstigt då att man mår lite märkligt!
Och sedan skulle de släpa efter bilen i 20 mil till. Men då stoppade jag in dem i baksätet, för att de åtminstone inte skulle bli smutsiga och slitna. Sedan kan man ju tänka sig att det tar några dagar för dem att jorda sig igen och knyta an till de där människorna som så brutalt slets av när man for.

Ju äldre man blir, desto tydligare känns den där reströttheten, tycker jag.
Jag är inte trött i själva resandet, utan efteråt. Fast under tiden jag reser mår jag inte bra. Magen fungerar inte, jag är törstig hela tiden, jag är virrig och lite orolig.

Om man tänker på de där rötterna, blir det tydligt.
Klart att en gammal växt/person har större och fler rötter än en ung.
Klart att man blir törstig, när rötterna inte kan suga vätska ur jorden.
Klart att det känns oroligt, när man inte riktigt vet vart man hör till.

Jag tror att jag ska skaffa mig en mental rotpåse.
Så ska jag försiktigt, försiktigt lyfta upp mina rötter (börja i god tid innan resan) och placera rötterna där. Omge rotklumpen med fuktiga handdukar och ta med mig den som en ryggsäck på ryggen.

Ta med mig rötterna lite mer medvetet.
Jag tror att det blir bättre.