Utmattad

Utmattad = att ha förlorat all sin glans.
Ja, precis så kan det kännas.

Man kommer ihåg den där personen man var, färgstark, lysande, glänsande och grann. Och när man ser sig i spegeln ser man en grådassig, trött, energilös figur. Som om alla färger liksom blivit utsuddade och matta.

Utmattad.

Eller kanske som en liten trasmatta, som väldigt många personer har gått på. Rakt över har de travat, utan att fundera på det, medan du låg där och höll ihop för allt vad tygen höll.

Det är märkligt att inte orka någonting.
Att gå upp och klä på sig, kanske äta frukost, för att sedan bli tvungen att gå och ta en tupplur. Eller att ta den där promenaden som man mår så bra av och inse att man får träningsvärk överallt, blir stum i benen, yr i bollen och fullständigt dödstrött.

Går inte att förstå – måste upplevas!
Det är bra på många sätt.
Man blir mer tacksam över allt man kan och klarar av.
Man blir mer medveten om vad som kostar energi och hur mycket man gör av med.
Man blir mer sparsam och spenderar inte energi på skräp.
Och man blir ödmjuk inför sin organism och dess möjligheter att begränsa aktiviteterna.

Kanske ska man också bli lite tacksam.
Tack, för att jag får känna detta!
Tack för att jag får uppleva hur det är att inte alltid kunna säga ja.
Det är många som har det så, av olika anledningar: Ökad förståelse.
Tack för att jag får tillfälle att vila och omvärdera.

Klokare blir jag garanterat!